Vilken höst vi har! Helt fantastiskt vackert väder, solen riktigt steker ute- den 27 september! Underbart härligt!Nu börjar min 100 procentiga föräldraledighet lida mot sitt slut. Jag passar därför på att njuta lite extra nu dessa fina dagar, jag och Vendel tar härliga höstpromenader varje dag. Jag är lite splittrad för det här med att börja jobba igen. Lilleman är ju fortfarande så liten, han kommer vara 8.5 månad när jag börjar. Men samtidigt ser jag fram emot att komma tillbaka- jag gillar verkligen mitt jobb! Och när ångesten blir för stor så talar jag om för mig själv att jag ska ju faktiskt bara jobba 3 dagar i veckan. Och jag har en amningstimma om dagen. Så i praktiken så kommer jag faktiskt bara att vara borta lite drygt 6 timmar om dagen, det är en riktig go mjukstart jag får! Idag när vi var ute på promenad så gick vi till en Briobutik som ligger i närheten av vår lägenhet. Utanför stod det en skylt...
Jag blev faktiskt lite extra peppad till att börja jobba när jag såg den. Jag önskar verkligen att bidra till att vår barnehage ska vara en motpol till all utseendefixering som alla småtjejer (och till viss del småkillar) dagligen utsätts för. Det här tycker jag bara är helt sjukt!
Grannar, grannar tack för att ni stannar kvar, med er repotoar...
Jag och Patrik är så sjukt sugna på att köpa hus! Helst långt ute i skogen, där närmsta huset ligger ett par km från vårt. Precis vid havet. Eventuellt några km från centrala Göteborg. Självklart ska huset vara nybyggt (i gammal stil!!) och totalt underhållsfritt. Det borde väl finnas ganska många såna hus i vår prisklass? Amen och tack. Det är faktiskt inte helt idealiskt att ha köpt en vindslägenhet när man har en liten bebis. Särskilt inte i ett 60 år gammalt hus, där väggar och golv är så tunna så man kan höra en mus fisa. Och man kan definitivt höra totalt ovälkomna ljud från sin äldre granne med ett väldigt aktivt kärleksliv. Väldigt kul för henom förstås, men känslan när man vaknar av något som mest påminner om en brutal grisslakt är inte helt 100...
Å andra sidan så är det kanske inte så kul att bo under oss heller. På dagarna ägnar vi oss åt högljudda lekar, massor barnsånger (gärna egenkomponerade i stil med "åååå nu ska vi tvätta den lilla söta rumpestumpen, lilla söta rumpegumpen tralalalalaaaaaaaa") det kastas leksaker, bestik, tallrikar, ja det mesta faktiskt, hårt i golvet. Och det gråts, vrålas och skriks. Så ok då... Vi är kanske inte heller de mest fantastiska grannarna, mitt bloggnamn till trots!
Jag blev faktiskt lite extra peppad till att börja jobba när jag såg den. Jag önskar verkligen att bidra till att vår barnehage ska vara en motpol till all utseendefixering som alla småtjejer (och till viss del småkillar) dagligen utsätts för. Det här tycker jag bara är helt sjukt!
