NaboLisas

Ni vet det där enorma röksuget som man ofta får när man är på puben och tar en öl? Man vill liksom bara slita tag i en cigarettautomat och ge den en stor kram. Eller är det bara jag och Max?







Klart man blir ciggsugen efter ett par öl.

...måste väl ändå vara jag? Tänk så illa det här hade kunnat gå om inte jag känt att det började lukta lite mystiskt. Gick in till svärisarnas vardagsrum och upptäcker adventsljusstaken i lågor. Här agerar jag på ren instinkt. Sliter tag i ljusstaken, samtidigt som jag vrålar till den förskrämda församligen vid matbordet (Patrik, svärmor, svärmormor och svärmorfar) att hålla sig ur vägen. Orädd håller jag ljusstaken i händerna, samtidigt som de vilda lågorna slickar mina händer. Jag känner hur lukten av bränd mossa blandar sig med lukten av bränt kött. Mitt kött. "Måste hålla ut!!!", tänker jag för mig själv. Vägen ut till köket från vardagsrummet känns oändligt, smärtan så gott som outhärdlig. Sista biten fram till diskbänken kryper jag fram, samtidigt som jag puttar ljusstaken framför mig med hjälp av min näsa. Äntligen framme!! Slänger upp ljusstaken i diskhon och slår på vattenkranen. Det ilskna fräsandet från elden börjar så sakta avta...







Hemsk olycka

Ja, här ligger jag och göttar mig på soffan hos svärisarna, mitt ute i dalsländska urskogen. Kan inte klaga på tillvaron det minsta faktiskt.

Så här trötta blev jag och mina syskon igår, efter att ha klätt granen, spelat in musik i flera timmar (Proud Mary och Teenage dirtbag har numera ett nytt sound), provsmakat på skinkan och på nubben. Särskilt nubben kan ha varit en stor bov i det här dramat...


GOD JUL allihop!

Tack Patrik för fint kort!

Såhär koseligt har vi hemma nu. Imorse hade vi till och med snö, men det regnade bort under dagen tyvärr.





Koselikos=myselimys (för er som inte är så språkbegåvade som jag)

Här kommer det nu, svart på vitt. Eller lite mer färgglatt kanske, men i alla fall, BEVISET på att både Linn och Lisa uppskattar min blogg. Är det nu som jag ska börja slänga mig med ord som"fans", "horder med beundrare", "galna stalkers" och liknande? Så är det förmodligen, men jag är så ödmjuk att jag nöjer mig med att skriva TACK!





Jo då, jag har printscreenat och allt.

Jag har nog varit riktigt snäll i år, för julklappsgiverierna till mig har redan börjat. Jo, jag tackar jag! Fick två "paket" på jobbet idag (det ena är ju mer ett kuvert om vi ska peta i detaljer). Cellofanpaketet innehåller en bodybutter och en läppsalva, som föräldrarna på avdelningen gått samman och köpt, mycket uppskattat! Kuvertet är från chefen, och har ingen aning om vad det innehåller, då jag i ett svagt ögonblick lovade henne att inte öppna det förrän på julafton. En kollega gissade dock på att det var en uppsägningsblankett, men jag hoppas på att det är något annat. Annars kommer julafton bli lite trist faktiskt.








Fint och spännande, med krusiduller och allt!




Ps. Hade inte tänkt att blogga ikväll då jag börjar känna mig lite utbränd och pressad av att alla mina fans ständigt kräver mer och mer av mig, (haha I wish) men fick ett så fint inlägg på facebook av Linn, så då var jag tvungen att göra en uppdatering ändå. Tack Linn!

En fin sak såhär i jultider är alla fina julkort man får. Idag fick vi däremot ett som sårade oss lite. Någon i vår närhet önskar oss tydligen en tom och innehållslös jul. Känns lite tråkigt.









Tack för det fina kortet!

Patrik lagade middag idag. Jag slutade nämligen tidig, så då kan jag ju inte göra det. Helt omöjligt. Jag är för trött på eftermiddagen helt enkelt. I alla fall så skulle han köpa sushi. Den ser lite lustig ut, men var jäkligt god!







Rödvin på en måndag- somliga har gått på julferie några dagar för tidigt...

Min man har en hemsk böjelse som jag INTE delar. Hans smutsiga lustar tar sig ofta ut på söndagar, och den går i mångt och mycket ut på att titta på italienska män i kortbyxor. Alessandro Del Piero, Georgio Chiellini, Andrea Pirlo, ingen går säker för Patriks lystna blickar. För att blidka mig så jag inte ska bli vansinnig av svartsjuka, så har han dagen till ära både bakat kakor till mig samt gett mig en 90 minuters lång fotmassage. Helt plötsligt tyckte även jag att fotbollssöndagar är ganska trevliga.








Mumsiga kolakakor med pepparkakssmak. Receptet fann vi hos www.underbaraclaras.com








90 minuter i himlen







Tack grabbar för en fin söndag!

Igår gick vi ju som sagt in stenhårt för att boosta julkänslan. Vi köpte och klädde gran, vi slog in alla julklappar, vi åt julpizza till lunch (en italiensk tradition som vi har tagit till våra hjärtan), vi tappade upp glöggen och vi smaskade nylagad julskinka. Åh, så gott! Kvällen avslutades med att vi provsmakade glöggen, och även den var riktigt mumsig!





Mumsiga mackor! Vi upptäckte igår att vörtbröd inte existerar i Norge. Stor sorg! Vi försökte beskriva för
den unga mannen som jobbade på Meny vad vi menade för bröd, men när han försökte få att köpa en russinbulle
så tackade vi för oss. Något att intoducera för norrmännen kanske?

Julmyserierna fortsätter i hemmet, vi har dagen till ära även tappat upp den hemgjorda glöggen. Vi testade ett nytt recept i år, gjorde glöggen utan potatis. Recention får jag återkomma med, nu är det skinkgriljering på gång här!








Mysglögg på mysflaska.

Idag har vi haft ett stort uppdrag här hemma. Vi skulle se till att få julstämning i huset! Och jag tror banne mig att vi har lyckats!








Ja, det är en fuskig plastgran, men vad ska vi göra då!? Ska ju vara i Sverige över jul.

När jag är lite förkyld (som är jag i det närmaste konstant sen jag började på barnehagen, av någon anledning så förväxlas ofta min axel med ett snorpapper) så kan det hända att det på natten kommer en liten, liten snark från mig. Inte så där stor och djup och timmerstocksdragningsaktig som somliga gör typ varje natt (hint Patrik), utan mer så där snusigt och gulligt som små barn kan göra. Med andra ord är mina snarkningar bara söta och hemtrevliga. Trots detta så har de fått utstå en del spott och spe från min andra hälft, ytterst otrevligt och framför allt väldigt orättvist! Men idag så slutade jag tidigt på jobbet (redan klockan 11, helt fabulous på en fredag!) och jag passade då på att riktigt snarka (ehumm, snusa) loss i soffan. Skulle bara ta en liten, liten tuppis, men jag låg där i nästan en och en halv timma. Kan tala om att jag gick all in med mina små gulliga ljud, naturligtvis praktiserade jag denna orala konst med vidöppen mun och tillhörande dreggel. Underbara fredag!


Ps. Om det är någon som undrar hur fasen man kan höra att man själv snarkar, så är det ju såklart för att man ibland vaknar upp lite lätt ur sömnen, lagom till att njuta av ens egna snuttljud. Gulliga jag!



Ps 2. Jag försökte googla upp en käck och humoristisk bild som matchade mitt trevliga lilla inlägg, men när jag sökte på "snarka" fick jag bara upp bilder på män samt lättklädda tjejer med väldigt stora bröst. Känner inte att jag passar in under någon av dessa kategorier, och måste säga att jag nu är lite förvirrad. Kan inte tjejer med normalstora bröst (och kläder på sig) snarka? Är det något fel på mig?

/ Förvirrad

 

 

 

 

 

Foto: UNICEF

Fick en kommentar från en svensk förskollärare angående luciafirandet på norska förskolor:

"Jag skulle vilja säga en sisådär 100 minuspoäng till norrbaggarna.. hos oss är pojkar likväl som flickor lucior, och det är så fint så!! några flickor va även stjärngossar.."

Se där ja!!! Att denna fantastiska, vettiga, smarta (och för övrigt väldigt snygga) förskolläraren råkar vara min syster, är väl inget som egentligen hör till saken. Men det är värt att nämnas ändå! Läs och lär alla norrbaggar! =)










Sa ju att hon är snygg!

Klockan är 20, och är redo för sängen! Fyttikatta vad trött jag är. Är superdåligt väder här i Sandefjord, så vi har inte kunnat gå ut med barnen på jobbet på 2(!!!) dagar. Man kan lugnt säga att de har gått bananas de små liven! Klart att måste vara superfrustrerande och vara en liten plutt med massor av spring i benen, och väldigt begränsad yta att springa av sig på. Men det blir ju också lite jobbigt för oss vuxna... Men man måste ge de små goingarna att de är kreativa, och jobbar hårt på den ytan som de här. De springer vilt fram och tillbaka och uppmuntrar glatt varandra genom att tjoa "HEJA HEJA" då de tycker att en kompis har fått upp lite extra bra fart. Eller om de själva känner att de vill bli lite extra uppmuntrade, då ropar de lika lyckligt "HEJA HEJA" till sig själv. Gulligt! Och bara lite enerverande....

Idag är det, som nog de flesta vet, Lucia. Mitt första lussefriande i norsk barnehage har gått av stapeln och det var riktigt mysigt. Dock så upplevde vi på vår avdelningen att våra barn helt enkelt är för små för att uppskatta luciatåg, så till nästa år så tror jag att vi hoppar över att vara med, och bara låter den andra avdelningen gå själva. Blir liksom lite fel när vi i personalen får gå lussetåget med varsin skrikande plutt på armen. Även om vi på min avdelning är sjukt begåvade sångerskor allihop, så är det ju inte för att se oss showa som föräldrarna kommit dit...




En sak som jag som nyutbildad svensk lärare har svårt att acceptera är dock hur själva tåget går till i Norge... Det nämligen så att det bara är EN lucia, och då "naturligtvis" en flicka. Jag tycker verkligen att det är att skutta tillbaka till typ det glada 50-talet, vad fasen finns det för anledning liksom??? Jag har inte fått nån ordentlig motivering till detta, så jag hoppas verkligen på att det är något som jag kan ändra, i varje på min barnehage. I detta fall så vinner Sverige med hästlängder vad det gäller genusmedvetenhet och jämlikhet! Har aldrig hört talas om en svensk förskola där det går till på detta viset.

Om man skyndar sig direkt till affären efter jobbet, för att därefter åka hem och rulla köttbullar, är man vuxen då? Det tror jag nämligen.



/ Lisa- snart pensionär









Egenrullade. Visserligen av Patrik, men jag stod bredvid...









...och jag skötte stekningen alldeles själv!

Jag, Patrik och Calle passade på att gå en liten tur förut, i gråvädret.




Vi beundrade ett grått Sandefjord från vår fina lilla utsiktplats








Jag och Patrik gullade till oss lite extra och hade på oss våra superfina hålla-handen-vantar.









Calle och Patrik passade på att verkligen njuta, både av utsikten och av varandra.

Blir lite trött på att få kommentarer av stilen;
"Hej! Jag har en frågestund på min blogg just nu. Fråga vad du vill, och jag svarar på allting."
Har lust att gå in och skriva:
"Hej lilla människa, jag har ingen aning om vem du är, och har aldrig läst din blogg. Så min fråga blir, varför skulle jag bry mig om din frågestund? Vänliga hälsningar/ en som inte bryr sig det minsta"

Lite hårt kanske, förstår att hon försöker "marknadsföra" sin blogg, men blir lite trött på såna här fjanterier.

Mumsig norsk frukost. Just den här mackan är redan lite gnagd på.

 

 

... jag är så glad att jag kan blogga via mobilen (dock inte min egen stenåldersjuppinalle, utan Patriks heta Ajfon) så firar jag det genom att lägga upp en äkta bloggbild. En form av bild som närmast nått kultstatus i bloggvärlden, något av den mest klassiska bloggbilden som finns. Jag talar naturligtvis om "hoppbilden". Enjoy!

Här kan man följa bloggen via bloglovin om man vill det! =)

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3270096/nabolisas?claim=j37hsnjnkrz">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Nu har jag, Lillebror och Patrik ätit upp en fransyska. Chantalle hette hon. Inte. Men sjukt gott i alla fall. Vi blev ganska mätta.




Två mätta magar, fulla med köttigött.

Jag överdriver inte ens en gång. Så här går det till hemma hos oss. Jämt.



Männen spelandes TVspel i soffan. Somliga av dem iklädda sin systers pyjamasbyxor.









Förtryckt stackars kvinna i köket.

Här står jag och lagar kött. Som sig bör på lördagskvällen. Som kvinna kan jag känna att jag funnit min plats i huset, det vill säga framför spisen.







Gryta med porterstek och en ganska skitig spis.






Medan jag slavar med middagen gör männen upp eld. Som sig bör det med.







Eld. Och lite Patrik.

Idag hände något som bara kan kallas för ett mirakel. En gudomlig insats gjordes, och det till min ära!!!

Jag, Patrik och Lillebror var nere på byn förut. Vi köpte en del julklappar, bland annat till min kära svigemor (ska inte gå in på detaljer med vad vi köpte). Jag betalade och tog påsen, därefter gick vi vidare på vår julklappsjakt.

Efter ungefär en halvtimma upptäcker jag det fruktansvärda. Jag har tappat svärmors julklappspåse!!! Ve och fasa! Patrik började gråta, Calle satte sig ner på golvet i köpcentret och började vagga fram och tillbaka med huvudet mot knäna, men jag vägrade att bryta ihop.
-"Kom igen nu killar, nu måste vi tänka!" röt jag samtidigt som jag bitchlappade Patrik och slet upp Calle på fötter igen. Jag släpade med mig de båda förtvivlade männen till senast besökta butik, men där fanns inte påsen. Jag försöker hålla huvudet kallt, och ignorerar det faktum att Patriks högljuda snyftningar nu har övergått till förtvivlade hickningar, och tar Calle i en hand och Patrik i den andra. Jag tar med dem bort till butiken där vi handlade julklappen, och där, mitt bland all julklappshets, gråtande barn och svettiga föräldrar, sker mitt eget personliga mirakel. En godhjärtat människa har funnit julklappspåsen och lämnat in den i butiken där den blev köpt!
-"Halleluja, Jesus är nära!", tjoade jag uppsluppet, medan Patrik äntligen kunde torka sin tårar. Över Calles tidigare så bleka och sammanpressade läppar spred sig ett stort lyckligt leende.
















Ett annat mirakel, men slår det mitt?






Bild lånad på: http://www.jesus-explained.org/picture-of-baby-jesus.html

Var på julbord igår. Spännande med norsk julbord tänkte jag, och hamnar på en indisk restaurang. Lite otraditionellt även för norrmänn kan jag tro. Väldigt god mat var det i alla fall, och helt superstämning. Fick se en annan sida av mina kära kollegor, och jag gillade den skarp måste jag säga! Är också riktigt imponerad över hur otroligt snuskiga snapsvisor egentligen kan vara... Lite annorlunda än de sånger vi brukar sjunga på jobbet, tack och lov!







Den här sången sjöng vi inte.







Bild lånad på: http://www.roslagenrunt.se/2010/kultur-a-noeje/oevrigt/455-snapsvisor.html

Fick precis order om att klia min bror på ryggen. Passade på att ta bort en finne. Tycker det är så göttigt att klämma ut godsaker på ryggen på folk. Helt vill jag dock känna människorna jag klämmer på.
Fick i alla fall en fin komplimang i samband med finnklämmeriet: "Lisa, du är så snabb och distinkt när du tar bort finnar. Tack".

Varsågod Lillebror, varsågod.












Typ så här söt var Calles finne. Inte.








Bild lånad på: http://www.healthforeveryone.org/what-are-the-causes-of-pimple.html

Ikväll får vi finbesök från Sverige. Av självaste Lillebror. Är första gången som han kommer och hälsar på oss här, så det ska bli kul! Han gjorde ett försök att komma hit för ett par månader sen, men han kom bara till Strömstad då, innan hans bil fullständigt brakade ihop. Det var ett riktigt allvarligt fel och Lillebror förstod inte alls vad det kunde vara för fel på den. Tog lång till för mekanikerna att lista ut vad det var som felades. Har för mig att den kliniska diagnosen hette "Bensinstopp". Hihi.


Anyway, för att hedra min bror har jag ialla fall gjort en din bild till honom. Varsågod Putte!





Me and my little Putteplutt!

Se så fin utsikt vi har från köksfönstret, vår trädgård har faktiskt fått ett vitt litet ytskikt! Vilken julkänsla man får helt plötsligt!





Inte tillräckligt för att göra en snögubbe, men en liten snöboll kanske?

På julbordet i lördags så åt vi alla så mycket att vi nästan mådde illa. Så sjukt gott var det! Men alla åt inte lika mycket av samma saker...







Antoines första efterrättstallrik, täckt i vispgrädde







Antoines andra efterrättstallrik, täckt med vaniljsås







Pappas enda efterrättstallrik (vem fasen äter äckliga ischoklad och punchgodisar till dessert???)

Så här gullig är Isola när hon är frusen efter en regnpromenad med min pappa. Gulligull tycker jag, särskilt som det var Patriks täcke som hon kröp in under och blötte ner.







Snuttig hund

Nej nu skiter jag i det här huset! Inte nog med att det inte har något tak, nu har det dessutom gått sönder på gaveln. Jag rörde det knappt. Drithus.








Rivningsprojekt

Som sagt så var vi i goooooa Göööötet denna helgen, eller kanske snarare 2 mil norröver hos mamma och pappa. Massa mys, men väldigt hetsigt. Herrenadåååå så vi flänger omkring när vi är där! ska bli väldigt skönt i jul när vi har några dagars ledighet, så vi kan slappa av ordentligt.

I lördags var vi ute och åt julbord med hela familjen, minus liten bror, som hade julbord med sitt jobb. Appropå det så hände det en lite lustig incident på natten efter julbordet... Jag, Patrik, mamma och pappa hade gått och lagt oss när pappas mobil ringer. Står på displayen att det är lillebror som ringer, men när mamma yrvaket svarar så är det en främmande man i telefon.

"Vem är det?" - frågar mannen
"Jag är mamma till Calle, det är hans telefon du ringer ifrån. Vem är du?" - här börjar mamma bli lite nervös, och tror att lillebror har fallit i havet eller liknande (hans julbord var ute på Marstrand, med spa och grejer. Lyx!). Efter en stunds tystnad i luren svarar mannan:
"Jag är Calles chef. Calle är här i bakgrunden. Ehh. Allt är bra här. Calle har fått bada. Och han har fått en drink. Jag skulle bara ringa och skoja lite, men nu kom jag av mig... Hejdå".

Usch, vad jag skulle ha skämts dagen efter om jag var bossen! Hihi, men ändå lite gulligt "Calle har fått bada", som han var 3 år typ.

På fredag är det min tur med julbord med jobbet, och jag Birk Borkason (typ) svär dyrt och heligt att inte ringa hem till någon av mina kollegor och "skoja" lite!

Har nyss avslutat frukosten hemma hos mamma och pappa. Det bjöds bland annat på flera olika sortes pålägg.

Idag är det Lisa sin bursdag! Gratulerer med dagen kjære Lisa! Tack ska du ha Lisa!


Förutom schizofrena inlägg i min blogg har dagen hittills inneburit:

Vacker (om än något morgonröstig) sång från maken
Smaskig frukost från maken
Paket öppning (även paketen från maken, och shit vad bortskämd jag är)
Blivit gratulerad och sjungen för på jobbet av alla vuxna och  barn
Blivit kastad 25 gånger i luften (norsk tradition att man gör så med barnen som fyller år, alltså hissar upp i luften det antal år som barnet fyller. Ville jag ju med uppleve, tack fina kollegor, ledsen för eventuella ryggproblem!)
Fått fint paket från bästa kollegorna
Skyndat hem, skrivit ett snabbt blogginlägg och dragit till Swiiiiiden.


Puss och tack för alla fina gratulationer!

Jag och Patrik försökte oss äntligen på att sätta ihop vårt mjuka pepparkakshus ikväll. Vi kom igång fint, men märkte så småningom att vi missat ett par viktiga delar...









Vad sägs om ett tak på den här skapelsen????

http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/december/barn-ska-inte-behova-oroa-sig-om-de-ar-fina-e.html


Ta en titt på inlägget ovan, så viktigt och så sant!

Idag fyller min mami år!! Stort grattis till dig fina mor! Nu när jag bor en bit ifrån henne så kan jag ju inte åka hem till henne och gratulera (fast vi åker faktiskt dit imorgon), så därför får jag fira henne på avstånd. Det känns lite konstigt, tror det är första året nånsin som jag är så här långt ifrån mamma på hennes födelsedag. Men då gäller det ju att vara lite kreativ! Jag har nämligen suttit och "skapat" här på förmiddagen.

Jag presenterar därför stolt; *trumvirvel*.......

min egengjorda teckning till dig mamma! Jag kallar den för "Världens bästa mamma på en äng utan blommor" (först skulle den heta "Världens bästa mamma på en äng med blommor, med blommorna var tyvärr för svåra att göra).










Titta och njut av min konstnärliga sida.

Sa jag att jag har gjort den alldeles själv??









Ps. Var inte orolig mamma, du får en riktigt present imorgon!