NaboLisas

Jag hade en vision idag. Då jag slutade tidigt skulle jag laga fantastisk mat, en gourmémåltid, en riktigt supermiddag om man så vill. Sagt och gjort. Jag plockade fram kyckling från frysen och skuttade trallande iväg till Meny.

- "Gud vad fräscht det kommer bli", tänkte jag flera gånger för mig själv. En gång tror jag till och med att jag sa det högt. Inne på Meny.
- "Gud vad fräscht det kommer bli!".

Jag köpte lite olika sorters lök, champinjoner, tomater, mozzarella och babyspenat. Gud vad fräscht tänker du nu, jag vet!!!

Jag kom hem igen och ställer mig i köket och börjar lite nonchalant "slänga" ihop min fantastiska supé. Jag skalar och hakar, jag fräser och kokar. Mitt mantra "så fräscht. så fräscht" ekar i huvudet. Jag kastar ett öga på klockan och ser att den närmar sig 17, det magiska klockslaget då Patrik kommer hem.
- "Här gäller det att snabba på", tänker jag och kokar snabbt och effektivt upp pasta i en kastrull. Jag gör färdigt det sista med min kyckling, och slänger i babyspenaten för att låta den ångkoka sådär läckert som kockarna på TV alltid gör.

Nu är maten klar. Det ser.. kanske inte dirket fräscht ut, men helt ok faktiskt. Då väntar jag bara på att Patrik ska komma.



*Väntar, väntar....*








*Trummar med fingrarna och väntar lite till...*







*Plockar fram tallrikar och väntar en stund till...*




När Patrik äntligen kommer har min fräscha måltid sjunkigt samman till nått helt annat. En hög med klet. Bon Appétit.








Lite klet någon?