Frustrerande

Nu har vi bott i Sandefjord i lite mer än två år. Och vi trivs! Vi trivs väldigt bra! Vi älskar vår lilla lägenhet, vårt första alldeles egna hem, som vi faktiskt äger fullt och fast (det är alltså ingen bostadsrätt vi har, utan en selveierleilighet, ägandeformen är i princip den samma som när man äger ett hus). Vi trivs i staden, som känns som ett tryggt och bra ställe för ett litet barn att växa upp i. Jag har träffat flera mammor som jag tycker om att umgås och prata med. Jag tycker att mitt jobb är fantastiskt, med härligt klimat och fina kollegor.
 
När jag var gravid och drabbades av foglossningarna från helvetet, så var det väldigt skönt att bo i Norge och inte i Sverige. Jag fick hjälp via sjukvården på en gång, och jag fick full ersättning från NAV (som alltså motsvarade min 100% lön, trots att jag på slutet jobbade 20%!) Under förlossningen (som var helt odramatisk egentligen) så hade jag minst två sjukvårdspersonal hos mig hela tiden. Vi fick massor med stöd, hjälp och råd när de upptäckte hålet på Vendels hjärta. Och när vi kom hem från sjukhuster och vi slet med sömn, kolik, bajs som inte kom ut, och fan och hans moster, så fick vi hjälp på en gång! Hembesök, extra tider på helsestasjonen (BVC), you name it. Jag ringde till läkaren en torsdagseftermiddag, så frågade sköterskan jag pratade med om det var ok att jag fick en tid för Vendel först tidigt på morgonen efter. Jag har aldrig fått barn i Sverige, men baserat på de historier jag har hört från vänner och bekanta, så har jag svårt att se att vi fått samma stöd där.
 
Men det finns stunder då både jag och Patrik verkligen saknar Sverige, och överväger att flytta tillbaka. Den senaste tiden har Patrik fått en hel del konstiga uttalanden från sitt jobb. Detta är copypastat från Patriks facebookstatus som han publicerade igår;
 
" "Det har gått för långt det här med jämställdhet" -arbetsgivare

"Hur länge är det pappan ska va hemma nu, Patrik? Är det en månad? -arbetsgivare

"Det går ju inte att mannen ska vara borta från jobbet i flera månader!" -arbetsgivare

"Det är ju inte naturligt att pappan ska vara hemma så mycket, tänk på kon och kalven... -arbetsgivare

Ibland saknar man Sverige lite extra mycket..."
 
Feminism, jämställdshet och genus är ämnen som är OTROLIGT viktiga för oss, och som är centrala i vår uppfostran av vår son. Och det är ingen hemlighet att Norge på många sätt ligger ljusår bakom Sverige när det gäller just dessa ämnen. Just nu tänks det så det knakar hemma hos oss, vart vill vi egentligen bo? Vad kan vi kompromissa med?

En dingding värld...

Vilken höst vi har! Helt fantastiskt vackert väder, solen riktigt steker ute- den 27 september! Underbart härligt!Nu börjar min 100 procentiga föräldraledighet lida mot sitt slut. Jag passar därför på att njuta lite extra nu dessa fina dagar, jag och Vendel tar härliga höstpromenader varje dag. Jag är lite splittrad för det här med att börja jobba igen. Lilleman är ju fortfarande så liten, han kommer vara 8.5 månad när jag börjar. Men samtidigt ser jag fram emot att komma tillbaka- jag gillar verkligen mitt jobb! Och när ångesten blir för stor så talar jag om för mig själv att jag ska ju faktiskt bara jobba 3 dagar i veckan. Och jag har en amningstimma om dagen. Så i praktiken så kommer jag faktiskt bara att vara borta lite drygt 6 timmar om dagen, det är en riktig go mjukstart jag får! Idag när vi var ute på promenad så gick vi till en Briobutik som ligger i närheten av vår lägenhet. Utanför stod det en skylt...
Jag blev faktiskt lite extra peppad till att börja jobba när jag såg den. Jag önskar verkligen att bidra till att vår barnehage ska vara en motpol till all utseendefixering som alla småtjejer (och till viss del småkillar) dagligen utsätts för. Det här tycker jag bara är helt sjukt!

Livsfarlig filt

Nu i veckan var jag och lilla V hos en fysioterapeut här i Sandefjord. På svenska betyder det en vanlig sketen sjukgymnast, men jag tycker det norska ordet är lite mer flashigt.Lillplutt fick en grundlig helkroppsundersökning, då de på helsestasjon hade en misstanke om att han kunde ha någon form av låsning i nacke eller rygg, som i sin tur påverkade hans mage. Det i sin tur påverkar det mesta i vår vardag, inte minst vår sömn. Som regel vaknar lilleman mellan 5-7 gånger per natt. Inte kul för någon i familjen...
Anyway, när fysioterapeuten (i övrigt en väldigt trevlig man) skulle undersöka V, så skulle han ta fram en fleecefilt som jag kunde lägga plutten på. Han tar fram en vit filt med rosa hjärtan på, men lägger snabbt tillbaka den med ett urskuldande leende. "Oj, den kan han ju inte ha, vänta så ska jag hitta en pojkfilt istället". Han plockar sedan fram en blå filt med flygplan på... Blev jag chockad? Inte det minsta! Blev jag trött och lite ledsen? Svar ja. Känns ganska tröstlöst när man som förälder gör allt för att ge sitt barn en genusmedveten uppfostran- när resten av samhället verkar göra sitt bästa för att begränsa honom. Sorgligt.
Liten kille med snoppen i behåll- trots att hans far klätt honom i rosa byxor

Smsglädje

Fick så fint sms av min kollega Lisbeth, angående min medverkan i radion förra veckan.

"...Er forresten KJEMPEIMPONERT av DEG, som står på og sloss for det du tror på, på tross av motstand fra annet hold! :-)Vi trenger en som deg, som får oss til å våkne! Håper pipa har fått en annen lyd nå, og at alle drar i samme retning for en kjempeviktig sak!:-) Jeg heier på deg!!!"

Sånt här gör mig otroligt lycklig! Stöd och värme från de som jobbar närmast en betyder fantastiskt mycket. Tack Lisbeth!






Lisas yuppinalle

Bokfynd

I början av veckan gjorde jag och min kollegor ett riktigt fynd på avdelningen. På barnens toalett finns det en hylla med klistermärken och annat "skräp", och bakom allt detta fann vi en spännande bok. "Dobok for gutter" heter den, och ska helt enkelt lära pojkar hur man gör när man går på toa...

Varför i hela fridens namn heter den inte bara "Dobok" och riktar sig till alla barn? Mig veterligen så lär sig både flickor och pojkar att gå på toaletten på ungefär samma sätt? Detta exemplaret som riktar sig till pojkarna, är blått. Givetvis finns motsvarande bok till flickor "Dobok for jenter". I rosa, vad annars....?




Ha det på badet boken! Behöver jag ens säga att den försvann på något mystiskt sätt...?

Ombytta roller 2

Jag fick en kommentar på inlägget där jag la upp Jenna Marbles video. Kommentaren kom från min kära kusin Tobias (kul att du läser min blogg Tobbe!), och jag känner att jag måste förtydliga varför jag valde att lägga upp videon.


Tobbes kommenatar:
Tycker jag knappast du behöver uppmana till, manskroppen objektifieras nära nog i samma omfattning som kvinnans, det som bör beaktas nuförtiden är skillnaderna på vilket sätt man gör det. Alltså typ reklambild på både man och kvinna som är halvnakna bägge två med sjukt idealliserade kroppar, retuscherade och hela det vanliga sexuellasirade marknadsföringsdravlet, så långt patetiskt och komplexskande men hyfsat jämställt iaf, det som man bör reagera över är när förut beskrivda bild skildrar en bredbent stående man med svällande muskler som utstrålar kraft och pondus och nedanför ligger då kvinnan undergivet i en pose som tydligt visar att hennes uppgift är att finnas där till den maktfullkomlige mannens behag och för att förstärka hans kraftfulla ego, då kan man ju bli lite trött på att vi inte kommit längre. Men när det gäller ren sexuell objektifiering tex bland musik artister är det väl ändå ganska jämställt?


Jag förstår till viss del vad du menar Tobias, vad det gäller att vi fortfarande i mångt och mycket är fast i våra hopplösa könsroller. Mannens roll är visa råstyrka, mod och förmågan att ta hand om kvinnor och barn, medan kvinnan ska behaga mannen. Men det jag ville visa med videon är en tjej som gör exakt det som de manliga rapparna nu har gjort i massor av år, hon väljer att gravt sexuallisera det motsatta könet. Skillnade som jag ser det, är att Jenna (som är en komiker och bloggare för de som inte känner till henne) gör detta med glimten i ögat, medan många av de manliga rapparna gör detta utan att blinka. För att det inom denna musikgenren är helt normalt att skriva och framföra texter som är helt vidriga mot kvinnor. Nedan föjer några exempel:


I'd never let another chick bring me down
in a relationship, save it bitch
Babysit? You make me sick
Superman ain't savin shit
Girl you can jump on Shady's dick
Straight from the hip, cut to the chase
I tell a muh'fuckin slut to her face

Eminem, Superman

 

Shake dat ass (pop it, pop it)
Shake dat ass (pop it, pop it
Said it must be ya ass cause it ain't ya face
I need a tipdrill, I need a tipdrill

Nelly, E-I

 

I said I wanna let you ride but the rubber might slide
Yous a tipdrill, girl you a tipdrill
Turn that ass up mama put that dip in ya back
And let me tipdrill, just let me tipdrill

Nelly f/ St. Lunatics, E.I. (The Tipdrill Remix)

 

A dirty ho's drawls
That was the cause of it all
(Now I, dont trust no hoe
And do you, know thats how it goes)
I never thought you were the one
that would try to get a nigga like Ms Spunk

Nate Dogg f/ Butch, Pamela Hale & DJ EZ Dick, Dirty Ho's Draw

 

Enter my sex club, I got a slut bent on the floor
100 percent hardcore, a carnivore to whores
I got the pussy meat in my jaw, eating it raw
the period bleeding is pure
pulling at the beads covered in gore
I'll kiss your ass, piss in a glass

Necro, Vaginal Secretion


Jenna, å andra sidan uttrycker i sin rap en frustration över detta faktum, och säger att hon inte längre tänker tåla detta.

I just wanna let everybody know
That I've been told
Since the day I first started growing pubes
To shake my ass
Well guess what
My ass is fucking tired as shit
This time it's your turn to wiggle your man junk for me
I wanna see you shake your motherfucking penis bitch
Jenna Marbles, Bounce that dick


Hoppas denna lååååånga text klargör vad jag ville få fram med videoupplägget!

Ombytta roller



Varför inte vända på steken och ägna oss åt lite gammal hederlig objektifiering av manskroppen en stund så här på fredagseftermiddagen!?





Smarta vänner och släktingar!

Blir så glad när jag läser intelligenta och genomtänkta kommentarer från fina fastrar och vänner! Folk som förstår det viktiga i att ha ett genustänk, mer sådant åt folket!









Blir lite ledsen när jag läser min fasters kommentar, för det visar så tydligt hur många föräldrar tänker. Blått är en neutral färg, för det är en "typisk pojkfärg". Rosa däremot är en "flickfärg", och det gör att det blir väldigt kontroversiellt att presentera den färgen för sin son. Jag vet många föräldrar som inte vill klä sina söner i rosa "för att de riskerar att bli retade av sina kompisar då". Det är ju sjukt! Tänk att en färg kan väcka så mycket känslor och tankar. Återigen ett tydligt tecken på stark den hegemoniska maskuliniteten är i samhället.



Underbara Anna, (på bloggen känd som naboanna) min vän i Bergen länkade till min blogg förut idag. Och någonstans på vägen uppstod det stora missförstånd....







Annas bekanting trodde seriöst att Anna hade problem med att hitta blå kläder till sin lilla räka i magen. Jag undrar om Beate överhuvudtaget har varit inne i någon av de stora butikskedjorna de senaste åren. Jag var precis inne på www.hm.se och behövde inte titta många sekunder för att se de stora skillnaderna som de väljer att presentera på "pojk- och flickkläder".









Titta även på barnmodellerna, flickan sitter stilla och visar upp kläderna, med ett gulligt lite spänne i håret, medan pojken presenteras som aktiv och i full fart.







Och HM är tyvärr inte unika. Precis som Anna skriver på facebook så är de i gott sällskap av Lindex, Cubus, med flera. För det är det här som småbarnsföräldrar "vill ha". Jag håller både tummar och tår för att fler och fler vaknar och inser att ett så här könssegregerat samhälle inte gangnar någon. Allra minst barnen.

Könsrollsbingo

Appropå förra inlägget.....






Internationella kvinnodagen....

... och facebook, twitter och andra sociala medier fullkomligt svämmar över av gratulationer. Till mig, till dig, till alla kvinnor på jorden. Måste säga att jag har väldigt svårt att förhålla mig till de gratulationer som sprids över internet som en löpeld. Kanske för att ”rollen” som kvinna inte är helt okomplicerad? Jag har svårt att känna mig nöjd med att ha en dag om året som jag som kvinna kan räkna som ”min” dag, medan 364 andra dagar tillhör männen.

 

Som kvinna är jag ständigt en andra klassens medborgare tack vare de samhällstrukturer som vi alla, både män och kvinnor (de som påstår att orättvisorna i samhället bara är männens fel borde läsa på lite till) hjälper till att upprätthålla. Som förskollärare så ser jag detta varje dag, i form av en kommentar från kollegor”men de här skorna kan ju inte vara dina Pelle, de är ju rosa”, eller ”vilken fin klänning du har idag Alma, vad söt du är!”.

 

"Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller." (Skolverket, 2010:4) *

 


När vuxna människor med utbildning inom ämnet (trots att alla i förskolan inte är förskollärare, så har de allra flesta i alla fall fått gå på diverse fortbilningar mm) har svårt att få huvudet ur arslet och tänka lite mer än näsan räcker, så blir jag faktiskt lite skrämd. Vad lär vi egentligen våra barn 2012? Dessa tankar, som grundas redan när barnet är i magen(bara tänk på alla som vill veta sitt ofödda barns köns, för att kunna ”planera bättre”) följer oss sedan genom livet.


I Sverige så har jag som kvinna i snitt 17% lägre lön än en man. Och det håller de allra flesta med om att det är fel, helt befängt. Men problemet är inte att jag har bröst och snippa, utan problemet är att vi fortfarande ägnar oss åt könsrollsuppfostran. Flickor och pojkar fostras olika, de uppmuntras olika och bemöts olika. Att vi senare får olika förutsättningar säger sig självt.












* Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.

RSS 2.0