Frustrerande

Nu har vi bott i Sandefjord i lite mer än två år. Och vi trivs! Vi trivs väldigt bra! Vi älskar vår lilla lägenhet, vårt första alldeles egna hem, som vi faktiskt äger fullt och fast (det är alltså ingen bostadsrätt vi har, utan en selveierleilighet, ägandeformen är i princip den samma som när man äger ett hus). Vi trivs i staden, som känns som ett tryggt och bra ställe för ett litet barn att växa upp i. Jag har träffat flera mammor som jag tycker om att umgås och prata med. Jag tycker att mitt jobb är fantastiskt, med härligt klimat och fina kollegor.
 
När jag var gravid och drabbades av foglossningarna från helvetet, så var det väldigt skönt att bo i Norge och inte i Sverige. Jag fick hjälp via sjukvården på en gång, och jag fick full ersättning från NAV (som alltså motsvarade min 100% lön, trots att jag på slutet jobbade 20%!) Under förlossningen (som var helt odramatisk egentligen) så hade jag minst två sjukvårdspersonal hos mig hela tiden. Vi fick massor med stöd, hjälp och råd när de upptäckte hålet på Vendels hjärta. Och när vi kom hem från sjukhuster och vi slet med sömn, kolik, bajs som inte kom ut, och fan och hans moster, så fick vi hjälp på en gång! Hembesök, extra tider på helsestasjonen (BVC), you name it. Jag ringde till läkaren en torsdagseftermiddag, så frågade sköterskan jag pratade med om det var ok att jag fick en tid för Vendel först tidigt på morgonen efter. Jag har aldrig fått barn i Sverige, men baserat på de historier jag har hört från vänner och bekanta, så har jag svårt att se att vi fått samma stöd där.
 
Men det finns stunder då både jag och Patrik verkligen saknar Sverige, och överväger att flytta tillbaka. Den senaste tiden har Patrik fått en hel del konstiga uttalanden från sitt jobb. Detta är copypastat från Patriks facebookstatus som han publicerade igår;
 
" "Det har gått för långt det här med jämställdhet" -arbetsgivare

"Hur länge är det pappan ska va hemma nu, Patrik? Är det en månad? -arbetsgivare

"Det går ju inte att mannen ska vara borta från jobbet i flera månader!" -arbetsgivare

"Det är ju inte naturligt att pappan ska vara hemma så mycket, tänk på kon och kalven... -arbetsgivare

Ibland saknar man Sverige lite extra mycket..."
 
Feminism, jämställdshet och genus är ämnen som är OTROLIGT viktiga för oss, och som är centrala i vår uppfostran av vår son. Och det är ingen hemlighet att Norge på många sätt ligger ljusår bakom Sverige när det gäller just dessa ämnen. Just nu tänks det så det knakar hemma hos oss, vart vill vi egentligen bo? Vad kan vi kompromissa med?

Grannar, grannar tack för att ni stannar kvar, med er repotoar...

Jag och Patrik är så sjukt sugna på att köpa hus! Helst långt ute i skogen, där närmsta huset ligger ett par km från vårt. Precis vid havet. Eventuellt några km från centrala Göteborg. Självklart ska huset vara nybyggt (i gammal stil!!) och totalt underhållsfritt. Det borde väl finnas ganska många såna hus i vår prisklass? Amen och tack. Det är faktiskt inte helt idealiskt att ha köpt en vindslägenhet när man har en liten bebis. Särskilt inte i ett 60 år gammalt hus, där väggar och golv är så tunna så man kan höra en mus fisa. Och man kan definitivt höra totalt ovälkomna ljud från sin äldre granne med ett väldigt aktivt kärleksliv. Väldigt kul för henom förstås, men känslan när man vaknar av något som mest påminner om en brutal grisslakt är inte helt 100...
Å andra sidan så är det kanske inte så kul att bo under oss heller. På dagarna ägnar vi oss åt högljudda lekar, massor barnsånger (gärna egenkomponerade i stil med "åååå nu ska vi tvätta den lilla söta rumpestumpen, lilla söta rumpegumpen tralalalalaaaaaaaa") det kastas leksaker, bestik, tallrikar, ja det mesta faktiskt, hårt i golvet. Och det gråts, vrålas och skriks. Så ok då... Vi är kanske inte heller de mest fantastiska grannarna, mitt bloggnamn till trots!

En stor anledning till varför jag älskar Norge

Inte nog med att de har brunost, (som jag verkligen älskar och ingen av mina svenska släktingar eller vänner kan förstå varför) men de har också en brunostreklam som alltid får mig att tänka på Max och Lucas, mina älskade småskitar. Ska äntligen få träffa dem på påskafton, var alldeles för längesen nu.




Tine, kan jag förvänta mig någon slags ersättning för mitt spridande av er reklam? Skicka ett mejl, så ska jag tala om vilket konto ni kan sätta in pengarna på!

Tack TVNorge

Något som finns här i Norge (och som mig veterligen inte existerar i Sverige), är könsuppdelade TV-kanaler. Superbra! För oss kvinnor finns FEM (förkortning för FEMinint naturligtvis!) och för män finns kanlen MAX (liten tillspexad förkortning av maskulin). Så jäkla smidigt, tänk om jag eller Patrik skulle behöva bilda oss en egen uppfattning av vilken typ av program vi vill titta på. Skitjobbigt ju! Nu vet vi vad som gäller och rättar oss såklart efter det.


En dag råkade jag (helt oanandes naturligtvis) slå på MAX. Ojojoj, jag satt ju där och fattade ingenting. Bilar, sport, tuttar, kiss- och bajshumor, jag blev alldeles förvirrad! Snabbt växlade jag såklart tillbaka till "min" kanal för att istället avnjuta ett par timmars tittande på vackra modeller, människor som blev "förvandlade" med hjälp av en modeguru, matlagning och unga mammor. Mycket bättre! Vågar knappt tänka på vad som skulle ske med min man om det var han som råkat slå på fel kanal, risken är väl stor att hans penis hade förvandlats till en kraftigt förstorad klitoris. Huvva mig!!!!







Det här tittar jag på!









Och det här roar Patrik sig med!






PS.
Det här inlägget är en smula ironiskt. Ville bara förtydliga det. Ds.

Genus i barnehagen

Jag har tidigare skrivit om att jag upplever att Sverige och Norge är ganska olika när det kommer till genus. I Sverige är detta ett ämne som är väldigt aktuellt, och som vi lärare i förskolan och skolan ständigt ska förhålla oss till. Det är väldigt uttalat i på Lpfö98 och skolans läroplaner hur vi som pedagoger ska motverka de traditionella könsrollerna som finns i vårt samhälle.

I Norge är det inte lika uttalat i Rammeplanen, men samma tankegångar finns givetvis där. Nu har min chef i barnehagen bestämmt att både vi pedagoger och alla assistenterna ska börja arbeta mer aktivt med genus (eller likestilling som det heter här, ordet genus finns inte). Hon har därför gett oss en spännande artikel samt ett häfte som fylkesmannen här i Vestfold har gett ut, ni kan tro att jag är lycklig! Genus är min stora passion i livet, och det känns så kul att vi ska börja lägga mer fokus på detta viktiga ämne! HEJA NORGE!









Spännande läsning att sätta tänderna i!

Jesus fel?

Det är så konstigt, helgen går så sjukt snabbt varje vecka! Förstår det bara inte, alla andra dagar kan vara nog så sega, men just lördag och söndag bara svischar förbi. Konstigt värre.

Idag har vi en sån där riktigt kul fixarsöndag. Patrik är för tillfället ute och tvättar bilarna, medan jag (snart) sitter och jobbar. Ska skriva lite planering och sånt spännande. Med andra ord så är det söndag på riktigt.

När vi bodde i Göteborg så passade vi ofta på att sticka ner på stan på söndagarna. Gå en sväng i affärer, kanske satt vi oss på ett café ett tag och söndagsfikade. Men i Norge är precis allt stängt på söndagarna. Vet inte vad det beror på, men sjukt irriterande är det i alla fall. Man kan knappt handla en liter mjölk här ens en gång. Då måste man ta sig till en yttepytteliten svinamegadyr butik (som ligger på andra sidan stan typ) och punga ut 200 kr för en halvliter mjölk. Ungefär. What´s up with that norskbaggar? Är ni så religiösa så man inte ens får handla mat på den heliga dagen? Vavavavavava? Som ni märker så är det här en tagg som har gnagt ett tag hos mig...


Ha en fortsatt fin söndag nu folks, som tur var handlade vi igår, så idag behöver vi inte ta oss till den snordyra butiken.









Är det ditt fel att hela Norge är stängt Jesus?

Inredning

Sen jag och Patrik flyttade från Göteborg och började jobba, så har vi av naturliga orsaker haft en starkare ekonomi än när vi var studenter. Vi har alltid tyckt det är kul att leta/köpa snygga inredningsprylar och möbler, både nytt och begagnat. Men nu det sista så har vi faktiskt kunna shoppa loss en hel del, och köpa sånt som vi verkligen vill ha.

Men jag måste bara säga, Sverige har en hel jäkla massor att lära sig av Norge vad det gäller snygga interiörssaker. Medan vi svenskar envist håller fast vid vår favoritfärg (vitt vitt vitt all over the place) och inemellan spexar till det med lite kitchiga saker och naturligtvis allas vårt favorit "shabby chickt". Inget ont i det, men det blir lite trist när det som är likställt med god smak.

I Norge så satsar man mer på gedigna (Patriks absoluta favoritord) möbler, mer industriell stil, som blandas på ett snyggt sätt med lättare ljusa textiler, gärna i jordnära färger. Inser att jag låter som en billig kopia på Elle Interiör, men jag är så imponerad av de norska inredningsbutikerna! Och de finns många av dem med, bara i lilla Sandefjord finns det typ 100000 stycken.




Typiskt svensk "god" smak?








Mer norsk stil

Taggat

Så här coolt taggar man saker i Sandefjord. Blir extra kraftfullt på norska tycker jag.







Stark politisk manifestation?

Trött

Klockan är 20, och är redo för sängen! Fyttikatta vad trött jag är. Är superdåligt väder här i Sandefjord, så vi har inte kunnat gå ut med barnen på jobbet på 2(!!!) dagar. Man kan lugnt säga att de har gått bananas de små liven! Klart att måste vara superfrustrerande och vara en liten plutt med massor av spring i benen, och väldigt begränsad yta att springa av sig på. Men det blir ju också lite jobbigt för oss vuxna... Men man måste ge de små goingarna att de är kreativa, och jobbar hårt på den ytan som de här. De springer vilt fram och tillbaka och uppmuntrar glatt varandra genom att tjoa "HEJA HEJA" då de tycker att en kompis har fått upp lite extra bra fart. Eller om de själva känner att de vill bli lite extra uppmuntrade, då ropar de lika lyckligt "HEJA HEJA" till sig själv. Gulligt! Och bara lite enerverande....




















Säger glada barn med spring i benen.

Lucia

Idag är det, som nog de flesta vet, Lucia. Mitt första lussefriande i norsk barnehage har gått av stapeln och det var riktigt mysigt. Dock så upplevde vi på vår avdelningen att våra barn helt enkelt är för små för att uppskatta luciatåg, så till nästa år så tror jag att vi hoppar över att vara med, och bara låter den andra avdelningen gå själva. Blir liksom lite fel när vi i personalen får gå lussetåget med varsin skrikande plutt på armen. Även om vi på min avdelning är sjukt begåvade sångerskor allihop, så är det ju inte för att se oss showa som föräldrarna kommit dit...




En sak som jag som nyutbildad svensk lärare har svårt att acceptera är dock hur själva tåget går till i Norge... Det nämligen så att det bara är EN lucia, och då "naturligtvis" en flicka. Jag tycker verkligen att det är att skutta tillbaka till typ det glada 50-talet, vad fasen finns det för anledning liksom??? Jag har inte fått nån ordentlig motivering till detta, så jag hoppas verkligen på att det är något som jag kan ändra, i varje på min barnehage. I detta fall så vinner Sverige med hästlängder vad det gäller genusmedvetenhet och jämlikhet! Har aldrig hört talas om en svensk förskola där det går till på detta viset.








Brunost med syltetøy

Mumsig norsk frukost. Just den här mackan är redan lite gnagd på.

 

 


Långt ner i halsen


Har haft sjukt ont i halsen de senaste mornarna. Ajajaj. Men så länge jag inte kräks så är jag nöjd!



Ond hals




Idag är det fredag, så därför bjuder jag här på en norgehistoria, som brukligt är:

"Hur sänker man en norsk ubåt?"
"Man simmar ner och knackar på!"

Hur sänker man den en gång till?
Man simmar ner och knackar på. Norrmännen öppnar och säger:
"Nedu, den här gången går vi inte på det!"


Hihihihihihi


Ps. Hyfsat nöjd med rubriken, tror den tilltalar Anna och Carin en del!

Att finna balanser

Alla som har läst på lärarprogrammet i Göteborg, har läst minst en bok av Lars-Åke Kernell. Som den exemplariska före detta studenten jag är så försöker jag ju naturligtvis att leva som jag lär. Därav aftonens inköp, istället för att c-vitaminchocka min stackars kropp, så väljer jag att svälja ner nyttigheterna med lite sockerladdad godis, fyllt med e-ämnen och konstgjorda färgämnen. Kropp i balans - själ i balans.








Lever balanserat


(F.ö kostade vår lilla yttepytte skål med godis 63 nok (ca 73 kr), det är dyrt att leva balanserat i nabolandet!)

RSS 2.0