Det där med amning..

Något som vi har fått lära oss sedan vi fick Vendel, är hur man som förälder hela tiden bedöms av andra föräldrar (speciellt vi mammor hamnar snabbt under luppen). "Men varför gör de så?", "såg du vad ungen hade på sig?", "det kanske fungerar för någon att göra så, men de allra flesta...". och så vidare i all evighet.

Vi har fått vår beskärda del av "goda råd" som vi inte bett om, och som förstagångs-förälder så blir man då gärna lite orolig. Jag som ändå har en lärarexamen, och faktiskt har en del erfarenhet av småbarn, blir ändå lite nervös när jag upplever att jag måste försvara vår familj och de val som vi tar i vissa frågor.

En typisk fråga som jag upplever man aldrig kan göra rätt i är amnigen. Om man inte ammar sitt barn till varje pris= dålig mamma. Om man ammar sitt barn längre än normen= pervers mamma.

Jag hade tur med ammingen. Det har gått nästan oförskämt enkelt för mig att få till det. Mjölken kom på en gång, Vendel åt massor och jag har aldrig fått några smärtor i brösten. Fantastiskt bra tyckte alla (och jag med såklart). I alla fall de första 6 månaderna. Där någonstans, från den stunden som bebisen får smaka på sin första sked med gröt, så är amningen inte så fantastiskt längre. Där och då börjar nedtrappingen till att sluta amma. Ammar man fortfarande när barnet är över 8 månader så börjar man på att få lite konstiga blickar. Och om man som jag fortfarande ammar när barnet nästan är 10 månader, då får man nästan vara beredd på att bli ifrågasatt. Och jag tycker det är så sorgligt!! I de flesta andra kulturer ammas barnen åtminstone de två första levnadsåren. Minst. Jag har inga planer på att fortsätta amma Vendel till han är 5 år, men jag har heller inga planer på att sluta nu. Både han och jag trivs med det, så varför skulle vi?

Ett avbrott i rutinerna

Varje morgon mellan kl 6 och 7 vaknar Vendel. Då han, utan undantag, är den första i familjen som slår upp sina blå, så ser han det som naturligt att också få fart på sina trötta föräldrar. En uppgift som han tar på största allvar, och som han utför med bravur!

Vendels wunderbara wäckningsstrategi:
1. Vakna själv
2. Ge mamma och pappa en halv millisekund att självmant vakna
3. Ge dem en liten knubbig hjälpande hand. Oftast genom att försiktigt smeka upp mammas ögonlock med pekfingret. Samt passa på att låta nageln hälsa hornhinnan godmorgon. Pappa väcks av en kärleksfull viskning (läs tinnitusvrål) i örat, samt tre liter draggel i hörselgången.
Får inte detta liv i de slappa päronen så är det ofta väldigt effektivt att, via näsorna, besöka cerebellum. Därefter är vi alla vakna. Väldigt vakna.

MEN! Idag gjorde vi saker och ting lite annorlunda, och enligt mig ganska mycket mysigare. Patrik smög upp vid 6.30 och gick till jobbet. Jag och Vendel låg kvar i sängen och sov vidare till kl 8. Då vaknade jag. 8.05 vaknade lilleman, vänder sig om, ler mot mig och ger mig en blöt puss. Jag dog kärlekhetsdöden en stund, sen gick vi upp. Dagen kan ju bara bli bra efter en sån start!!

Gränslös kärlek

Det började redan när du låg i magen. En ny obestämbar känsla. Glädje- ja självklart, men också nervositet och rädsla. Allt var så ofattbart, ogreppbart. Jag förstod inte.

Den första gången jag kände dig röra dig i min mage. Ett försiktigt litet fladder, som en fjärilsvinge. Vackert och sprött. Men fortfarande ofattbart.

Rörelserna blev större, kraftigare. Som om du försökte förmedla dig med mig. Lilla Någon som behövde låna min kropp för att skapa sin egen.Jag gav med glädje av mig själv till dig. Och ändå visste jag inte.

Dagen kom när du var redo för världen. Var världen redo för dig? En urtidskvinna tog över mig och jorden skälvde. Som genom 1000 knivhugg och eldsflammor föddes du.

Min gröna blick mötte din blå (kan ögon vara så blå!?) och då först började jag ana. Men jag förstod inte helt. Kommer jag någonsin? Hur kan kärleken vara så totalt utan gränser? Oändlig. Älskade barn.

Älskade, älskade barn.

Surtant

Här kommer en sur och bitter lista på saker som irriterar mig på sociala medier. Så har du en glad och trallande dag så ska du sluta läsa NU, jag kan inte lova att du inte kommer att bli en surfis om du fortsätter att läsa;

1. När man varnar för poliskontroller. Vad är det för fel på er? Vill ni att era ungar ska bli påkörda av ett rattfyllo/knarkare/annan typ av missbrukare, eller av en helt vanlig fartdåre? Det vill inte jag. Sluta varna!!

2. När man känner sig tvingad att skriva/göra incheckning när man är på gymmet. Nått säger mig att man inte springer ner dörren där om man tycker att man behöver bekräftelse för att man släpat sig dit. Du är inte duktig, du är irriterande.

3. När man fotar sina bröst på instagram och skriver att man har ett nytt halsband/ny tröja eller liknande. Foto gärna dina tuttar, men stå för det då. Skriv hellre "idag skulle jag må bra av lite utseendebekräftelse, kan någon vara så snäll och kommentera min schyssta hylla?".

4. Alla typer av "selfies" när personen ifråga står i någon konstig ställning och ser "svår" ut. Har du ont? Är du bajsnödig? Sluta!

5. När man gör statusuppdateringar som börjar med "Jag är inte rasist, men...". Jo det är du. Verkligen.

6. Uttrycket "peppen!". Typ "Ikväll ska jag på fet konsert - PEPPEN!". Alltså, vet inte varför jag inte tål det. Men det gör jag inte.


Phu. Gud så skönt att gnälla ur sig detta. Nu slutar vi med dessa dumheter gott folk, eller hur?





Guilty pleasure

Jag har något som jag känner att jag måste skriva av mig om. Något som fyller mig med skam, och som jag ogärna pratar om. Jag lider av ett beroende. Jag har haft den här sjukdomen i många år, och familjen och de närmaste vännerna vet om att jag periodvis är svårt påverkad av den. Men det är egentligen bara Patrik som vet vidden av mitt beroende, jag försöker att dölja det så gott jag kan. Men ibland är det svårt. Beroendet kan ibland isolera mig socialt, då jag försvinner helt ned i det om jag inte ständigt slåss mot mig själv för att hålla det i schack. Just nu är jag inne i en sån beroendeperiod. Det känns tungt och skamfyllt, men samtidigt njuter jag av att vältra mig i den. Mina vänner, jag är grovt beroende av så kallade "Tantsnuskböcker".
 
 
Å, så skönt att äntligen erkänna detta! Jag har läst "Sagan om Isfolket" otaliga gånger. Jag har läst bokserier med namn som "Chantall", "Cornelia", "Rosornas trädgård". Och självklart "Fifty shades". Just nu är jag som uppslukad av "Krønniken om Ylva Alm". Jag känner mig smutsig, syndig och lycklig! Hur många omformuleringar finns det egentligen för penis? Hur mycket kan yppiga bröst häva sig i en hårt snörad korsett? Och hur många skälvningar och darrningar kan egentligen en endaste liten smekning skicka genom en kurvig 1700tals kvinnas kropp? Jag vet inte än, jag måste helt enkelt läsa vidare för att få alla svaren!
 
 
 
 

Tillbaka i vardagen och små husmorsknep...

Nu är vi tillbaka hemma i Sandefjord efter semestern- som har varit helt fantastisk! Vi har blivit så bortskämda av alla, och vi känner oss utvilade både jag och Patrik!!

Dagens vardagsprojekt blir att köpa nya tandborstar till mig och Patrik. Jag städade badrummet igår och fick en briljant ide... Vi håller ju på att koka Vendels nappar och flaskor (som vi jobbar för att han ska ta) i tid och otid för att de ska hålla sig fräscha, så jag tänkte att jag skulle testa att koka våra tandborstar. Jag menar, tänk om man skulle göra det typ en gång i veckan, vilken bakteriefri och göttig mun man måste få då! Tänkte jag och skred till verket... Det gick väl sådär kan man säga... Det värsta var att innan jag kokade, så sa jag till Patrik att det var ett fint gammalt husmorsknep jag skulle göra. Han höll på att dö av skratt när han såg resultatet;



De blev ganska spretiga. Och en smula böjda. Ska aldrig mer leka husmor.

Kvällen fick ytterligare en trist fortsättning för fixar-Lisa... Jag hade äntligen fått Vendel att somna och skulle därför sänka TV:n så han inte vakande. Men den jäkla fjärrkontrollen funkade inte! Vrålar åt Patrik att göra nått, och han bara tittar på mig och säger att jag trycker på fel knapp. Fräser ilsket till honom att jag väl för helvete vet hur man sänker, tittar ner på kontrollen och givetvis trycker jag på fel knappjäkel. Skit också, hade en man som skrattade glatt åt mig resten av kvällen...

Ferie!

Nu startar äntligen vår semester! Visst att jag är föräldraledig nu, men det är sannerligen ingen semester, så Patriks fyra veckors ledighet är väldigt välkomna! Vi ska inleda ferien med något som är norskare än lapskojs, lusekofter och att gå på tur, tillsammans! Vi ska nämligen iväg på hyttetur! Oj, så vi glädjer oss! En hel vecka ska vi bo i en hytte i telemark, precis vid havet. Första dagarna får vi sällskap av Carin och Daniel, och de sista dagarna kommer mamma och pappa. Förstår ni vad det här betyder? Det betyder att vi kommer ha barnvakt VARJE MORGON I EN HEL VECKA!! Halleluja!!

Enda nackdelen med den här lilla trippen är att vi alltså ska till en norsk hytte. Alltså inget svenskt sommarhus med alla tänkbara bekvämligheter, utan en norsk hytte utan indraget vatten, och med "snurredass". I slutet av veckan kommer det förmodligen inte bara vara Vendel som har problem med sin mage...




Något i den här stilen ser jag för mig....

En liten berättelse

I begynnelsen skapade Lisa och Patrik Vendel. Men Vendels blöja var öde och tom, och mörker sänkte sig över hela familjen. Patrik sade: "Varde bajs!" Men intet skedde. Lisa sade: "Varde bajs!" Men intet skedde. På den elfte dagen sade Vendel "Varde bajs!" Och bajset kom. På hela hans fader och hela hans moder. Vendel såg att bajset var gott. Halleluja, amen!
Uppföljning av Vendels sömn: Vi har nu varit iväg hos en akupunktör med honom, och utan att ta ut något i förskott så verkar han ha svarat bra på det. Och imorse kom det äntligen. Bajset- som vi har väntat och längtat efter!
  
Liten kille med nålar i händer och fötter

Sömnen...

...eller kanske bristen på sömn är ett hett ämne hemma hos oss just nu. Lilleman somnar någon gång mellan 20-21, får mat en extra gång när vi lägger oss (ca 22.30), men nog fasen vaknar han ändå kl 00 och ska ha mat. Därefter vaknar han minst varannan timma natten igenom, och vaknar för dagen mellan 6.30 och 7.30. Ber därför om sovtips för små bebisar, om det är någon som har något.

Enda fördelen med sömnbristen är att jag påminns om 20-åriga Party-Lisa, och går omkring och känner mig småfull hela tiden. Och det kan ju vara lite kul för en avdankad småbarnsmamma.




En alltför sällsynt syn

Vad är kärlek?

Kärlek kan vara så många olika saker. Det kan vara en en blick, ett leende, en mjuk smekning. Det kan vara knubbiga babyfötter, eller en sträv manskind. Kärlek kan vara en gest eller en handling, eller att aktivt välja att inte göra någonting som man egentligen verkligen har lust med. Till exempel att ge sin ömma make en rak höger, efter själv har suttit uppe med en vaken bebis en halv natt. Medans sagde make lugnt ligger och snarkar. Och när samma man nästkommande morgon ger sin lille son ett mjukt ögonkast och säger "åh, så gott du har sovit i natt, min älskling", då är det tamejfan kärlek av frun att inte drämma en tungt nerkissad blöja i huvudet på mannen. Utan istället, i ganska lugn och behärskad ton, upplysa honom om att om han inte tar med sig sitt barn och försvinner några timmar ur min åsyn, ja då ansvarar jag faktiskt inte för följderna. DET, mina vänner, det är kärlek!




Världens gulligaste unge, trots nattvak!

Traumat

Tidigt imorse, vid femtiden, fick jag en chockartad start på dagen. Jag hade precis ammat lilla V, som har somnat vid sidan av mig. Jag, som också är halvvägs in i drömmarnas rike, ligger och tittat på hans lilla hand med suddig, sömndrucken blick. Den är så liten, men ändå så perfekt! Världens sötaste lilla lillfinger, ringfinger, långeman, pekis... Och lilla tummeto.. Men vad i helvete!!! Är en millisekund ifrån att väcka Patrik i panik. Lillemans tumme är helt missbildad!! Svullen, röd, skrynklig, den ser helt vidrig ut! Vad har hänt? En äcklig infektion? 1000 tankar rusar genom mitt skräckslagna huvud, innan jag inser att det inte är V:s tumme jag stirrar på, utan min egen bröstvårta. God morgon.




En perfekt liten näve

Jag måste...

... städa klart badrummet, förbereda så jag kan måla golvet på lilla V:s rum, förbereda middagen, plocka undan i lägenheten... Är mycket som jag måste, men istället ligger jag brevid min lilla älskling i dubbelsängen och snuffsar på hans duniga huvud. Plötsligt känns alla andra måsten avlägsna, och jag vet att jag ägnar mig åt det viktigaste i världen. Njuter av att vara tillsammans med min son.





Solen gassar, och här inne i ett mörklagt sovrum ligger vi. Dagens långpromenad täckte inte upp lillemans sömnbehov.

Fredagstaco...

... och istället för att, som till exempel jag skulle göra, lägga grönsakerna i skålar, så föredrar min man att lägga dem i en hög på en skärbräda. Faktum är att han tyckte skärbrädan var så piffig och bra, att han valde att hälla ut även majsen ur burken för att också den skulle pryda dess pigga röda yta. Smart tycker Pats!




smaskigt och smart!

Ett mysterium...

Tänk att det ska vara så svårt att sova på natten, när mamma och pappa gör allt för att det ska vara så mjukt, varmt, ombonad och mysigt som möjligt. Men mitt på dagen, tvärs över mammas magvolanger och knöliga bröst, då sover man fantastiskt gott. Himla konstigt det där...




Zzzzz


Mer än ett år sedan...

... och frågan jag lite försiktigt ställer till mig själv är; borde jag börja blogga igen? Jag har egentligen lust, men finns tiden liksom? Vet att flera av mina största fans (hej syrran!) länge har suktat efter mina vitsiga, kloka och
inspirerande inlägg. Såklart spännande att följa mina stundtals knivskarpa analyser av aktuella samhällsfenomen, men ooooorkar jag verkligen?? Det helt enkelt får tiden utvisa! Nabolisa is back! I alla fall högst tillfälligt...
...och en liten nabogutt har jag gått och skaffat mig.

Systrarna sisters

Sent ikväll kommer min syster hit, har längtat massor efter henne!! Dock har jag en otrevlig känsla av att Carin denna helgen inte komma vara lika mycket min syster, som hon kommer vara Patriks fotbolls-EM-kompis. Och det känns ju inte helt kul. Men men, jag kan ju alltid sitta brevid dem när de tittar och dricka öl- det tycker ju jag är kul. Jag hoppas på att vädret blir fint i helgen med, så vi kan gå lite turer, eller bara hänga nere på byn.

Hur som helst så ska det bli myspysigt att hänga med syrran igen! Hon ska också få med sig sin vita Converse som jag och Pats köpte till henne i New York. Så kan kanske lyckas utpressa henne lite till att umgås med mig istället för Pats- inget Lisahäng, inga skor!







Omotiverad bild på två helt andra systrar. Så här skulle jag aldrig sitta med min syster, äckligt ju.

Återkomsten

Ojojoj, nu var det längesen som jag skrev något..  Men så blir det i perioder, är inte alltid som bloggen lockar!

Sist jag skrev här, så var det när vi skulle åka til New York. Ska inte gå inte djupare på resan, för det känns faktiskt som det var väldigt längesen som vi var där, men kan i alla fall tala om att vi hade en helt fantastisk tur! Kan verkligen rekomendera att åka dit!


Nu i helgen så har jag bland annat varit på möhippa, eller på utdrikkingslag som det heter på norska. Det är min goa chef som ska gifta sig, och alla vi 17 tjejer som jobbar ihop, överraskade henne med fest. Det var verkligen kanonlyckat! Jag och mina närmste kollegor på Knöttebo hade gått ihop och planerat tillställningen, och kan avslöja att jag helt vilt stal en del ideér från min egen möhippa. Bland annat så lekte vi en lek, där vi alla hade med en personlig pryl. Den blivande bruden sedan skulle gissa vad som hörde till vem. Hon skulle även motivera varför hon trodde att en viss sak tillhörde en viss tjej. Jag hade med mig en Kendocka i klänning, en tydlig referenst till mitt stora genusintresse.




Bruden: "Är det Lisa som har med den här? Det är väl för att alla svenska män ser ut så."
Det tyckte jag var kul.






Vi smaskade på mumsig tårta också. Faktiskt en av "mina" mammor i barnehagen som lagat den här otrevligt naturtrogna skapelsen. God var den i alla fall!

New York baby!

Imorgon tiiiiidigt åker jag och baby till New York! Vi fick ju i och för sig en fantastiskt bröllopsresa bara ett par veckor efter bröllopet, då vi reste med Color Line från Strömstad till Sandefjord. Eller ja.. Kanske lite beiget... Men nu blir det alltså lite mer ordentligt resande av!

Patrik har skrivit en lång lista (japp, är gift med en planeringsmänniska av värsta sort) och det blir ett tajt schema! Vi har en vecka på oss att se så mycket som möjligt av NY, och det är ju sjukt mycket som man vill se!

En av höjdpunkterna med resan måste dock vara.....svärföräldrarna! De ska nämligen också resa dit, samma vecka som vi. Långt ifrån alla som kan säga att de varit på smekmånad med svärisarna. Men jag klagar inte, det ska bli väldigt kul att träffa dem i USA, och kanske lyckas fjäska sig till en lyxig middag av dem!






Hit ska vi!


Challenge accepted!

Bella har utmanat mig! Reglerna är enkla, men frågorna desto klurigare.. Så vi börjar med den lätta delen:


”Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog. Then, choose 11 new people to tag and link them in your post. Create 11 new questions for the people you tag to answer. Do not tag back to the person who has already tagged you.”

Och nu till den svåra delen:

Vad älskar du hos dig själv?

Jag älskar att jag är passionerad. För mina hjärtefrågor brinner jag så starkt att jag ibland blir rädd att jag ska bränna mig själv.

 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag tror på attraktion och på lust vid första ögonkastet. Men kärlek för mig, går betydligt djupare än så, och det är något som jag tror måste växa fram, mogna långsamt.

 

Vilka fem kända personer skulle du vilja att festa med?

Brad Pitt och Angelina Jolie - bara för att kunna säga att jag "hängde lite med Bradan och Angie igår"
Lady Dahmer, för att hon är helt fantastisk!
Simone de Beauvior, hon dog visserligen före min födsel, men här handlar det ju om vem jag skulle önska att jag kunde festa med. Och man får faktiskt önska vad man vill. Så det så.
Jane Austen- en till döing, men jag bara älskar hennes böcker!

 

Var och vem är du om fem år?
Åhh, vad svårt! Jag och Patrik håller fortfarande på att vela fram och tillbaka, vill vi vara kvar i Sandefjord, vill vi tillbaka till Göteborgstrakten, vill vi nån annanstans i Sverige eller Norge? Har INGEN aning! Den enda jag vet är att om fem år kommer jag fortfarande att vara LISA, bara lite mer mogen och säker på mig själv.

 

(hahaha I  wish!)

 

Vilket är ditt favoritord?
"Genusperspektiv", visst är det vackert?

 

Vad är du mest stolt över?
Jag är stolt att jag, trots motgångar och mostånd, har fortsatt att kämpa för att väcka större kunskap och intresse kring genus på mitt jobb. Precis just nu är jag lite extra stolt över min medverkan på NRK Vestfold förra veckan, där jag fick chansen att berätta lite grann om just genus. Är också väldigt stolt över att mina kollegor har fått en fantastiskt fin genusmedvetenhet, detta trots att de för några månader sedan knappt visste vad det var för något!

 

Vilket är ditt roligaste minne?
Min absolut bästa sommar i hela mitt liv, var förra sommaren. Först ordnade min fantastiska vänner (med världens bästa syster i spetsen) en möhippa för mig som var helt outstanding! (svenska superlativen räcker nästan inte till, så får blanda in lite engelska med..) Sen i slutet av sommaren gifte jag mig med den bästa människan i världen. Kommer bli svårt att toppa det.

 

Kallar du dig feminist, varför/varför inte?
"Att vara kvinna och inte vara feminist är som att skita sig själv på huvudet"
-Emma Hamberg

Jag är en stolt, stark feminist och var nog det redan när jag föddes. Själva ordet feminism betyder ju att jag som kvinna ska ha samma ekonomiska, politiska samt sociala likställdhet som min man har, vem vill inte det?

 

Vad ser du fram emot mest det här året?
Jag vet inte så mycket vad som kommer ske under det här året, så måste nog säga att jag ser otroligt mycket fram emot vår sena bröllopsresa till New York om några veckor!

 

Vad ville du bli när du var liten?
Hmm.. Vet inte om jag hade någon dröm rent yrkesmässigt om vad jag ville bli. Däremot hade jag en stark önskan om att heta Jens och magisk odla fram en snopp. Vet inte varför. Inget jag drömmer om nu i vuxen ålder i alla fall.

 

Vilken är din favoritplats
Här ska jag väl egentligen svara någon exotisk strand på en vacker paradisö, men fullt så spännande är inte jag. Ska jag vara riktigt ärlig så är nog en av mina absoluta favoritplatser mina föräldrars kök. Omgiven av högljuda, bråkiga diskussioner, av min man (som väl i ärlighetens namn knappast står för det bråkiga och högljuda delen), mina syskon och mina föräldrar. Jag är en riktig familjegris! Fast det får inte bli för mycket av det goda...

 


Jag utmanar: Mikaela , Lisa, Hannah, Caroline

Ska ju egentligen utmana 11 stycken, men jag föredrar kvalité framför kvantitet! =) Här är i alla fall frågorna som jag önskar svar på!


Tror du på att det är möjligt att vara trogen en partner för alltid?

Om du var fast på en öde ö,  vilka tre saker skulle du då vilja ha med dig?

Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då?

Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till?

Nämn tre historiska personer som intresserar dig?

Vilken är din främsta styrka?

Vem är din främsta förebild?

Vad är det knasigaste du gjort?

Tror du på liv på andra planeter?

Har du gjort något som du ångrar?

Vad tror du att du ger för intryck till folk som inte känner dig?



Riktigt bra

Den här reklamfilmen är helt fantastisk! Vilken grymt sätt att verkligen söka upp målgruppen och uppmärksamma ett problem som de här männen med största sannolikhet gärna vill blunda för...




Way to go http://www.stopthetraffik.org!!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0