Internationella kvinnodagen....
... och facebook, twitter och andra sociala medier fullkomligt svämmar över av gratulationer. Till mig, till dig, till alla kvinnor på jorden. Måste säga att jag har väldigt svårt att förhålla mig till de gratulationer som sprids över internet som en löpeld. Kanske för att ”rollen” som kvinna inte är helt okomplicerad? Jag har svårt att känna mig nöjd med att ha en dag om året som jag som kvinna kan räkna som ”min” dag, medan 364 andra dagar tillhör männen.
Som kvinna är jag ständigt en andra klassens medborgare tack vare de samhällstrukturer som vi alla, både män och kvinnor (de som påstår att orättvisorna i samhället bara är männens fel borde läsa på lite till) hjälper till att upprätthålla. Som förskollärare så ser jag detta varje dag, i form av en kommentar från kollegor”men de här skorna kan ju inte vara dina Pelle, de är ju rosa”, eller ”vilken fin klänning du har idag Alma, vad söt du är!”.
"Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller." (Skolverket, 2010:4) *
När vuxna människor med utbildning inom ämnet (trots att alla i förskolan inte är förskollärare, så har de allra flesta i alla fall fått gå på diverse fortbilningar mm) har svårt att få huvudet ur arslet och tänka lite mer än näsan räcker, så blir jag faktiskt lite skrämd. Vad lär vi egentligen våra barn 2012? Dessa tankar, som grundas redan när barnet är i magen(bara tänk på alla som vill veta sitt ofödda barns köns, för att kunna ”planera bättre”) följer oss sedan genom livet.
I Sverige så har jag som kvinna i snitt 17% lägre lön än en man. Och det håller de allra flesta med om att det är fel, helt befängt. Men problemet är inte att jag har bröst och snippa, utan problemet är att vi fortfarande ägnar oss åt könsrollsuppfostran. Flickor och pojkar fostras olika, de uppmuntras olika och bemöts olika. Att vi senare får olika förutsättningar säger sig självt.
* Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.
Det är verkligen skrämmande... Man tror att vi skulle kommit så långt, men ikke! Våra förmödrar kämpade för rösträtt, hundra år senare kämpar vi häcken av oss, för att våra egna könsfränder motarbetar oss i könsrollsfrågan. En ding ding värld...
Ja du Lisa. Jag håller med dig helt. Jag blir också väldigt kluven av denna dag. ALLA dagar är väl ALLAS dagar eller? Håller helt med att det är vi vuxna som från barnsben präglar våra barn att vara pojkar och flickor. Hjalmar ÄLSKAR rosa så jag har stickat en rosa tröja till honom. Den får han använda när han är hos mig inte annars???????? Det är så konstigt att en färg kan vara så könsrelaterad, blått är ju inte det. Kram på dig du fina på internationella kvinnodagen och alla andra dagar också. Faster Mari-Ann
