NaboLisas

Igår gick vi ju som sagt in stenhårt för att boosta julkänslan. Vi köpte och klädde gran, vi slog in alla julklappar, vi åt julpizza till lunch (en italiensk tradition som vi har tagit till våra hjärtan), vi tappade upp glöggen och vi smaskade nylagad julskinka. Åh, så gott! Kvällen avslutades med att vi provsmakade glöggen, och även den var riktigt mumsig!





Mumsiga mackor! Vi upptäckte igår att vörtbröd inte existerar i Norge. Stor sorg! Vi försökte beskriva för
den unga mannen som jobbade på Meny vad vi menade för bröd, men när han försökte få att köpa en russinbulle
så tackade vi för oss. Något att intoducera för norrmännen kanske?

Julmyserierna fortsätter i hemmet, vi har dagen till ära även tappat upp den hemgjorda glöggen. Vi testade ett nytt recept i år, gjorde glöggen utan potatis. Recention får jag återkomma med, nu är det skinkgriljering på gång här!








Mysglögg på mysflaska.

Idag har vi haft ett stort uppdrag här hemma. Vi skulle se till att få julstämning i huset! Och jag tror banne mig att vi har lyckats!








Ja, det är en fuskig plastgran, men vad ska vi göra då!? Ska ju vara i Sverige över jul.

När jag är lite förkyld (som är jag i det närmaste konstant sen jag började på barnehagen, av någon anledning så förväxlas ofta min axel med ett snorpapper) så kan det hända att det på natten kommer en liten, liten snark från mig. Inte så där stor och djup och timmerstocksdragningsaktig som somliga gör typ varje natt (hint Patrik), utan mer så där snusigt och gulligt som små barn kan göra. Med andra ord är mina snarkningar bara söta och hemtrevliga. Trots detta så har de fått utstå en del spott och spe från min andra hälft, ytterst otrevligt och framför allt väldigt orättvist! Men idag så slutade jag tidigt på jobbet (redan klockan 11, helt fabulous på en fredag!) och jag passade då på att riktigt snarka (ehumm, snusa) loss i soffan. Skulle bara ta en liten, liten tuppis, men jag låg där i nästan en och en halv timma. Kan tala om att jag gick all in med mina små gulliga ljud, naturligtvis praktiserade jag denna orala konst med vidöppen mun och tillhörande dreggel. Underbara fredag!


Ps. Om det är någon som undrar hur fasen man kan höra att man själv snarkar, så är det ju såklart för att man ibland vaknar upp lite lätt ur sömnen, lagom till att njuta av ens egna snuttljud. Gulliga jag!



Ps 2. Jag försökte googla upp en käck och humoristisk bild som matchade mitt trevliga lilla inlägg, men när jag sökte på "snarka" fick jag bara upp bilder på män samt lättklädda tjejer med väldigt stora bröst. Känner inte att jag passar in under någon av dessa kategorier, och måste säga att jag nu är lite förvirrad. Kan inte tjejer med normalstora bröst (och kläder på sig) snarka? Är det något fel på mig?

/ Förvirrad

 

 

 

 

 

Foto: UNICEF

Fick en kommentar från en svensk förskollärare angående luciafirandet på norska förskolor:

"Jag skulle vilja säga en sisådär 100 minuspoäng till norrbaggarna.. hos oss är pojkar likväl som flickor lucior, och det är så fint så!! några flickor va även stjärngossar.."

Se där ja!!! Att denna fantastiska, vettiga, smarta (och för övrigt väldigt snygga) förskolläraren råkar vara min syster, är väl inget som egentligen hör till saken. Men det är värt att nämnas ändå! Läs och lär alla norrbaggar! =)










Sa ju att hon är snygg!

Om man skyndar sig direkt till affären efter jobbet, för att därefter åka hem och rulla köttbullar, är man vuxen då? Det tror jag nämligen.



/ Lisa- snart pensionär









Egenrullade. Visserligen av Patrik, men jag stod bredvid...









...och jag skötte stekningen alldeles själv!

Jag, Patrik och Calle passade på att gå en liten tur förut, i gråvädret.




Vi beundrade ett grått Sandefjord från vår fina lilla utsiktplats








Jag och Patrik gullade till oss lite extra och hade på oss våra superfina hålla-handen-vantar.









Calle och Patrik passade på att verkligen njuta, både av utsikten och av varandra.

Blir lite trött på att få kommentarer av stilen;
"Hej! Jag har en frågestund på min blogg just nu. Fråga vad du vill, och jag svarar på allting."
Har lust att gå in och skriva:
"Hej lilla människa, jag har ingen aning om vem du är, och har aldrig läst din blogg. Så min fråga blir, varför skulle jag bry mig om din frågestund? Vänliga hälsningar/ en som inte bryr sig det minsta"

Lite hårt kanske, förstår att hon försöker "marknadsföra" sin blogg, men blir lite trött på såna här fjanterier.

... jag är så glad att jag kan blogga via mobilen (dock inte min egen stenåldersjuppinalle, utan Patriks heta Ajfon) så firar jag det genom att lägga upp en äkta bloggbild. En form av bild som närmast nått kultstatus i bloggvärlden, något av den mest klassiska bloggbilden som finns. Jag talar naturligtvis om "hoppbilden". Enjoy!

Här kan man följa bloggen via bloglovin om man vill det! =)

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3270096/nabolisas?claim=j37hsnjnkrz">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Nu har jag, Lillebror och Patrik ätit upp en fransyska. Chantalle hette hon. Inte. Men sjukt gott i alla fall. Vi blev ganska mätta.




Två mätta magar, fulla med köttigött.

Jag överdriver inte ens en gång. Så här går det till hemma hos oss. Jämt.



Männen spelandes TVspel i soffan. Somliga av dem iklädda sin systers pyjamasbyxor.









Förtryckt stackars kvinna i köket.

Här står jag och lagar kött. Som sig bör på lördagskvällen. Som kvinna kan jag känna att jag funnit min plats i huset, det vill säga framför spisen.







Gryta med porterstek och en ganska skitig spis.






Medan jag slavar med middagen gör männen upp eld. Som sig bör det med.







Eld. Och lite Patrik.

Idag hände något som bara kan kallas för ett mirakel. En gudomlig insats gjordes, och det till min ära!!!

Jag, Patrik och Lillebror var nere på byn förut. Vi köpte en del julklappar, bland annat till min kära svigemor (ska inte gå in på detaljer med vad vi köpte). Jag betalade och tog påsen, därefter gick vi vidare på vår julklappsjakt.

Efter ungefär en halvtimma upptäcker jag det fruktansvärda. Jag har tappat svärmors julklappspåse!!! Ve och fasa! Patrik började gråta, Calle satte sig ner på golvet i köpcentret och började vagga fram och tillbaka med huvudet mot knäna, men jag vägrade att bryta ihop.
-"Kom igen nu killar, nu måste vi tänka!" röt jag samtidigt som jag bitchlappade Patrik och slet upp Calle på fötter igen. Jag släpade med mig de båda förtvivlade männen till senast besökta butik, men där fanns inte påsen. Jag försöker hålla huvudet kallt, och ignorerar det faktum att Patriks högljuda snyftningar nu har övergått till förtvivlade hickningar, och tar Calle i en hand och Patrik i den andra. Jag tar med dem bort till butiken där vi handlade julklappen, och där, mitt bland all julklappshets, gråtande barn och svettiga föräldrar, sker mitt eget personliga mirakel. En godhjärtat människa har funnit julklappspåsen och lämnat in den i butiken där den blev köpt!
-"Halleluja, Jesus är nära!", tjoade jag uppsluppet, medan Patrik äntligen kunde torka sin tårar. Över Calles tidigare så bleka och sammanpressade läppar spred sig ett stort lyckligt leende.
















Ett annat mirakel, men slår det mitt?






Bild lånad på: http://www.jesus-explained.org/picture-of-baby-jesus.html

Var på julbord igår. Spännande med norsk julbord tänkte jag, och hamnar på en indisk restaurang. Lite otraditionellt även för norrmänn kan jag tro. Väldigt god mat var det i alla fall, och helt superstämning. Fick se en annan sida av mina kära kollegor, och jag gillade den skarp måste jag säga! Är också riktigt imponerad över hur otroligt snuskiga snapsvisor egentligen kan vara... Lite annorlunda än de sånger vi brukar sjunga på jobbet, tack och lov!







Den här sången sjöng vi inte.







Bild lånad på: http://www.roslagenrunt.se/2010/kultur-a-noeje/oevrigt/455-snapsvisor.html

Fick precis order om att klia min bror på ryggen. Passade på att ta bort en finne. Tycker det är så göttigt att klämma ut godsaker på ryggen på folk. Helt vill jag dock känna människorna jag klämmer på.
Fick i alla fall en fin komplimang i samband med finnklämmeriet: "Lisa, du är så snabb och distinkt när du tar bort finnar. Tack".

Varsågod Lillebror, varsågod.












Typ så här söt var Calles finne. Inte.








Bild lånad på: http://www.healthforeveryone.org/what-are-the-causes-of-pimple.html

Ikväll får vi finbesök från Sverige. Av självaste Lillebror. Är första gången som han kommer och hälsar på oss här, så det ska bli kul! Han gjorde ett försök att komma hit för ett par månader sen, men han kom bara till Strömstad då, innan hans bil fullständigt brakade ihop. Det var ett riktigt allvarligt fel och Lillebror förstod inte alls vad det kunde vara för fel på den. Tog lång till för mekanikerna att lista ut vad det var som felades. Har för mig att den kliniska diagnosen hette "Bensinstopp". Hihi.


Anyway, för att hedra min bror har jag ialla fall gjort en din bild till honom. Varsågod Putte!





Me and my little Putteplutt!

Se så fin utsikt vi har från köksfönstret, vår trädgård har faktiskt fått ett vitt litet ytskikt! Vilken julkänsla man får helt plötsligt!





Inte tillräckligt för att göra en snögubbe, men en liten snöboll kanske?

På julbordet i lördags så åt vi alla så mycket att vi nästan mådde illa. Så sjukt gott var det! Men alla åt inte lika mycket av samma saker...







Antoines första efterrättstallrik, täckt i vispgrädde







Antoines andra efterrättstallrik, täckt med vaniljsås







Pappas enda efterrättstallrik (vem fasen äter äckliga ischoklad och punchgodisar till dessert???)