NaboLisas

Både denna helgen och förra helgen har vi haft myspys besök. Förra helgen var mamma och pappa här, och vi tog med dem ut på tur ute på Österöy. Väldigt fint!! Vi tog en promenad i extrem terräng (tänk er 71° Nord typ, så extremt var det), ut till Tönsberg Tönne, otroligt fint! Vi har aldrig gått hela vägen ut förut, men fick det rekommenderat av en kollega till mig, och ojojoj det var fantastiskt det var. Väl ute så tände vi bål och grillade korv, konstigt att det kan smaka så gott bara för att man är ute!








Korvgrillning, i vanliga fall inget favvo hos mig, men mumselimums i det fria!






Denna helgen väntade vi besök från systeryster. Syster kom, och kramar utbyttes i hallen. Plötsligt knackar det på dörren, Patrik öppnar, och utanför står världens bästa Cecilia!!! For en överraskning som norrmännen skulle sagt!! Cissi har inte varit här förut, så det var otroligt roligt att hon och Carin har planerat den här surpricetrippen. Har varit alldeles fnissig hela helgen av deras tilltag.


Vi var ju tvungen att försöka impa lite extra på Cissi nu när hon tagit sig hela vägen till Sandefjord, så igår så tog vi med oss tjejerna upp till Breivann för att åka skidor. Som vanligt så hittade jag och Patrik fram snabbt och lätt utan att köra fel en enda gång. Typ. Men men, fram kom vi! (Att ditresan tagit så pass lång tid att vi fick fika i bilen så fort vi parkerat hör liksom inte hit) Skidspåren var fantastiska! Klart värt resan dit!






Mina fina på vägen till Breivann.





Efter massor av skidåkning åkte vi hem och lagde köttgryta, sjuk gott!




Göttig mat, bilden tagen efter att vi redan smaskat i oss var sin portion.






Även idag har vi åkt skidor, brännande träningsvärk till trots! Carin och Cissi åkte hem för en stund sen, och nu känns huset ganska tomt...

Kom snart tillbaka flickor!!

När jag var liten så skrev jag dagbok. Men bara i korta perioder. Jag började så fint med att skriva varje dag. Efter någon vecka så blev det varannan dag. Efter ytterligare en tid så blev det en gång i veckan, sedan en gång i månaden. Sen upphörde det helt och hållet. Tills jag efter ett halvår kom in i en ny period. Typiska överskrifter i min dagbok från barndomen är "Hej dagboken, och förlåt att det var så länge sen som jag skrev" (av någon anledning skrev jag alltid "Hej dagboken", lite som Bert).

Jag börjar känna att jag gått i barndom. DagboksLisa har tagit över med och mer, och blogguppdateringarna har blivit färre och färre. Hur gick det här till undrar jag? Hmm. Hej hej, förlåt bloggen.

Jag hade en vision idag. Då jag slutade tidigt skulle jag laga fantastisk mat, en gourmémåltid, en riktigt supermiddag om man så vill. Sagt och gjort. Jag plockade fram kyckling från frysen och skuttade trallande iväg till Meny.

- "Gud vad fräscht det kommer bli", tänkte jag flera gånger för mig själv. En gång tror jag till och med att jag sa det högt. Inne på Meny.
- "Gud vad fräscht det kommer bli!".

Jag köpte lite olika sorters lök, champinjoner, tomater, mozzarella och babyspenat. Gud vad fräscht tänker du nu, jag vet!!!

Jag kom hem igen och ställer mig i köket och börjar lite nonchalant "slänga" ihop min fantastiska supé. Jag skalar och hakar, jag fräser och kokar. Mitt mantra "så fräscht. så fräscht" ekar i huvudet. Jag kastar ett öga på klockan och ser att den närmar sig 17, det magiska klockslaget då Patrik kommer hem.
- "Här gäller det att snabba på", tänker jag och kokar snabbt och effektivt upp pasta i en kastrull. Jag gör färdigt det sista med min kyckling, och slänger i babyspenaten för att låta den ångkoka sådär läckert som kockarna på TV alltid gör.

Nu är maten klar. Det ser.. kanske inte dirket fräscht ut, men helt ok faktiskt. Då väntar jag bara på att Patrik ska komma.



*Väntar, väntar....*








*Trummar med fingrarna och väntar lite till...*







*Plockar fram tallrikar och väntar en stund till...*




När Patrik äntligen kommer har min fräscha måltid sjunkigt samman till nått helt annat. En hög med klet. Bon Appétit.








Lite klet någon?

Idag har vi haft en riktigt koselig dag. Vi började med lååång sovmorgon, och åt sedan frukost framför TV:n. Sen klädde vi på oss varmt och letade upp Vesterøya Idrettspark där vi läst att det skulle vara fint att åka skidor. Vi hittade dit skitsnabbt, vilket är ovanligt när det gäller oss (körde bara fel 2 gånger!)  (det låg iofs bara 10 minuter hemifrån, men ändå), och möttes av massor av fotbollsplaner. Det såg ju i och för sig bra ut, när vi åkte sist blev vi ju lite skrämda av det kuperade landskapet, men fotbollsplaner bjuder ju oftast inte på så vacker utsikt... Men vi tog på oss skidorna och åkte ut på närmaste plan, och inom 10 minuter befann vi oss mitt inne i en skog. Det var så himla fint! Nästa helg kommer mamma och pappa hit, då ska vi tvinga med dem ut och åka skidor, de kommer inte undan! Hint till dig pappa....








Lisa, aka Magdalena Forsberg (back in the days)







Vi satt och gullade oss och drack thé. Och åt kakor. Det får man när man är på tur.








Nu ikväll gick vi ut och åt på Da Vinci, smaskig pasta och ännu smaskigare dessert. Faktiskt
så smaskig att jag var tvungen att provsmaka innan jag tog bilden. Kunde inte låta bli.

Efter att jag och Patrik varit ute en tur i snöovädret, kommer vi tillbaka hem. Och upptäcker att det har blivit vår?? Är det möjligt undrar man ju!



Syns lite dåligt, men det är alltså knoppar på ett av träden i trädgården. What´s up with that?

Oj oj oj, vilket väderomslag. Imorse när vi vaknade så ösregnade det. Men nu har temperaturen sjunkit och det snöar för fullt. Vi håller tummarna för att blir ytterligare några köldgrader, så vi kan ge oss ut och åka skidor imorgon. Herrejäklar vad norsk jag känner mig när jag skriver så! Hade aldrig hänt om vi hade bott kvar i lägenheten i Götet i alla fall, så mycket kan jag lova..

Appropå det, så måste jag och Pats snart bestämma oss för hur vi ska göra med lägenheten. Vi har hyrt ut den till 1 april, och vill väl egentligen inte säga upp den helt. Men får se om vår kära hyresvärd är sugen på att låta oss hyra ut den ett halvår till. Dagens i-landsproblem.








Det snør, det snør,
tiddeli bom
det er det det gjør,
tiddeli bom
Nå snør det mye mer enn før,
tiddeli bom - og huttemeg tu.


Japp, är pedagogisk leder i en barnehage.


Ps. Det här kan ha varit det sämsta inlägget jag har postat här på bloggen. Kan man få något slags pris för det? Typ "Årets bottennapp" eller likande?

...ska man skratta eller gråta åt den här bilden? Känns ju som att någon på tidningen inte har gjort sitt jobb tillräckligt grundligt.









Kryssningssugen, någon?

Igår gjorde jag och Patrik något helnorskt. I sann Marit Bjørgen/Petter Northug-anda (men då Hellner spöade skiten ur norrbaggen igår, så borde jag väl egentligen säga i Hellneranda), gav vi oss iväg och åkte längdskidor. Jag hade fått en fin vägbeskrivning av en kollega till mig, men ändå lyckas jag och maken köra runt och leta efter skidanläggningen i över en och en halv timma. Det visade sig ligga en dryg mil från Sandefjord när vi äntligen hittade fram...

Väl på plats så hade både jag och Patrik en vision om hur lätt det skulle vara, att vi bara skulle susa fram! En hel del susning blev det, men mest rätt ner i backen. Aj,aj,aj vad ont i rumpan man får av att åka skidor! Slog i svanskotan så jag såg stjärnor, och mina skinkor ser ut som två blåbär (OBS! extremt genmanipulerade sådana), och idag har jag haft en del svårigheter med att gå normalt. Ser ut som jag är lätt bajsnödig hela tiden. Men kul var det i alla fall! Skam den som ger sig, om möjlighet ges så får det allt bli en tur till helgen igen!








Sporty Spice

Ps. Mamma, ja, det är din mössa som jag "lånat". Den bor här nu. Puss

Sverige och Norge är två länder som är väldigt lika på många sätt. Men när det kommer till jämlikhet upplever jag att Sverige är flera ljusår före sitt oljerika grannland. Hur kommer det sig till exempel att jag inte blir bjuden på festen som Narvesen har, utan bara Patrik?









Wienerfest

Idag var första dagen efter julledighet + sjukdom, som jag var tillbaka på jobbet. Kändes superfint att träffa kollegorna igen, och måste säga att jag verkligen har saknat alla mina små gullungar!

Var några dagar sedan jag bloggade nu, men jag blev sjuk på nyårsafton (riktigt sjuk, inte fyllsjuk) så jag har inte riktigt orkat. Så det är nu som jag ska skriva ett humoristiskt, spännande och inspirerade inlägg till er. Men jag orkar inte det heller.

Kan bara berätta en kul nyhet. Jag fick en superhet mobil av Patrik i julklapp. Riktigt läcker, med massa heta grejsaker på. Man kan liksom göra allt med den! Men det var först igår som jag fattade hur fasen man ringde ifrån den. Framsteg!!











Men visst är den snygg!?
Trots att den inte har någon lucka, som svärmor skulle sagt....

Ni vet det där enorma röksuget som man ofta får när man är på puben och tar en öl? Man vill liksom bara slita tag i en cigarettautomat och ge den en stor kram. Eller är det bara jag och Max?







Klart man blir ciggsugen efter ett par öl.

...måste väl ändå vara jag? Tänk så illa det här hade kunnat gå om inte jag känt att det började lukta lite mystiskt. Gick in till svärisarnas vardagsrum och upptäcker adventsljusstaken i lågor. Här agerar jag på ren instinkt. Sliter tag i ljusstaken, samtidigt som jag vrålar till den förskrämda församligen vid matbordet (Patrik, svärmor, svärmormor och svärmorfar) att hålla sig ur vägen. Orädd håller jag ljusstaken i händerna, samtidigt som de vilda lågorna slickar mina händer. Jag känner hur lukten av bränd mossa blandar sig med lukten av bränt kött. Mitt kött. "Måste hålla ut!!!", tänker jag för mig själv. Vägen ut till köket från vardagsrummet känns oändligt, smärtan så gott som outhärdlig. Sista biten fram till diskbänken kryper jag fram, samtidigt som jag puttar ljusstaken framför mig med hjälp av min näsa. Äntligen framme!! Slänger upp ljusstaken i diskhon och slår på vattenkranen. Det ilskna fräsandet från elden börjar så sakta avta...







Hemsk olycka

Ja, här ligger jag och göttar mig på soffan hos svärisarna, mitt ute i dalsländska urskogen. Kan inte klaga på tillvaron det minsta faktiskt.

Så här trötta blev jag och mina syskon igår, efter att ha klätt granen, spelat in musik i flera timmar (Proud Mary och Teenage dirtbag har numera ett nytt sound), provsmakat på skinkan och på nubben. Särskilt nubben kan ha varit en stor bov i det här dramat...


GOD JUL allihop!

Tack Patrik för fint kort!

Såhär koseligt har vi hemma nu. Imorse hade vi till och med snö, men det regnade bort under dagen tyvärr.





Koselikos=myselimys (för er som inte är så språkbegåvade som jag)

Här kommer det nu, svart på vitt. Eller lite mer färgglatt kanske, men i alla fall, BEVISET på att både Linn och Lisa uppskattar min blogg. Är det nu som jag ska börja slänga mig med ord som"fans", "horder med beundrare", "galna stalkers" och liknande? Så är det förmodligen, men jag är så ödmjuk att jag nöjer mig med att skriva TACK!





Jo då, jag har printscreenat och allt.

Jag har nog varit riktigt snäll i år, för julklappsgiverierna till mig har redan börjat. Jo, jag tackar jag! Fick två "paket" på jobbet idag (det ena är ju mer ett kuvert om vi ska peta i detaljer). Cellofanpaketet innehåller en bodybutter och en läppsalva, som föräldrarna på avdelningen gått samman och köpt, mycket uppskattat! Kuvertet är från chefen, och har ingen aning om vad det innehåller, då jag i ett svagt ögonblick lovade henne att inte öppna det förrän på julafton. En kollega gissade dock på att det var en uppsägningsblankett, men jag hoppas på att det är något annat. Annars kommer julafton bli lite trist faktiskt.








Fint och spännande, med krusiduller och allt!




Ps. Hade inte tänkt att blogga ikväll då jag börjar känna mig lite utbränd och pressad av att alla mina fans ständigt kräver mer och mer av mig, (haha I wish) men fick ett så fint inlägg på facebook av Linn, så då var jag tvungen att göra en uppdatering ändå. Tack Linn!

En fin sak såhär i jultider är alla fina julkort man får. Idag fick vi däremot ett som sårade oss lite. Någon i vår närhet önskar oss tydligen en tom och innehållslös jul. Känns lite tråkigt.









Tack för det fina kortet!

Patrik lagade middag idag. Jag slutade nämligen tidig, så då kan jag ju inte göra det. Helt omöjligt. Jag är för trött på eftermiddagen helt enkelt. I alla fall så skulle han köpa sushi. Den ser lite lustig ut, men var jäkligt god!







Rödvin på en måndag- somliga har gått på julferie några dagar för tidigt...

Min man har en hemsk böjelse som jag INTE delar. Hans smutsiga lustar tar sig ofta ut på söndagar, och den går i mångt och mycket ut på att titta på italienska män i kortbyxor. Alessandro Del Piero, Georgio Chiellini, Andrea Pirlo, ingen går säker för Patriks lystna blickar. För att blidka mig så jag inte ska bli vansinnig av svartsjuka, så har han dagen till ära både bakat kakor till mig samt gett mig en 90 minuters lång fotmassage. Helt plötsligt tyckte även jag att fotbollssöndagar är ganska trevliga.








Mumsiga kolakakor med pepparkakssmak. Receptet fann vi hos www.underbaraclaras.com








90 minuter i himlen







Tack grabbar för en fin söndag!