Sömnen...
En alltför sällsynt synSånt här är ju alltid svårt iom att barn är så olika. Det som funkat här hemma kanske inte alls funkar för er. Jag har iaf gjort på detta vis med mina grabbar: när de vaknat om natten så försöker jag att få dom att somna om - ge dom nappen, vagga i famnen om det behövs. Klarar jag av det utan gallskrik inom en kvart så antar jag att barnet egentligen inte var hungrigt utan bara ville veta att jag var där trots tystnaden. Sedan sätter jag upp en tid för mig själv ex kl2. Vaknar barnet innan det får det ingen mat ( om det inte är tokpanik) efter ett par dagar har det fastnat å ytterligare några dagar efter skjuter jag det vidare. Mata så mycket som möjligt (ca var tredje timma) under dagen.
Detta har funkat på båda mina men som sagt kanske inte är något för er.. Hoppas det blir bättre och att ni hittar ett sätt att få sova!!
Usch, vad jag känner igen detta! Devin var precis sådan. Men hur gammal är han? När Devin var 6 månader fick det vara slut på att äta varannan timme på natten. När han vaknade fick han vatten eller napp! Tips om du ammar: ta på dig flera lager med kläder på nätterna. Bh, linne, t-shirt! Allt för att göra det svårare att ge upp när man mitt i natten är hyfsat trött på skriket! Jag satte, precis som föregående talare, upp tider! Det var väldigt jobbigt ett tag men sen blev det så mycket bättre! Det kan även vara lättare om du inte är i samma rum då du luktar mjölk! Skumt men sant! Lycka till! Kram
Känner igen mig Lisa, bara att härda ut-det går över! När vi tyckte de åt för ofta på natten slutade vi ge mat varje gång och bestämde fasta tider då det var mat, ex 23, 04 och sen när de vaknar. Annars fick det duga med napp och möjligen vatten. Det blir några skrikiga nätter, men små barn lär sig nya rutiner otroligt snabbt!
Å andra sidan är det ju en ganska härlig känsla att vara smårund under fötterna dygnet runt- heja Party-Lisa! Kram
