Frustrerande

Nu har vi bott i Sandefjord i lite mer än två år. Och vi trivs! Vi trivs väldigt bra! Vi älskar vår lilla lägenhet, vårt första alldeles egna hem, som vi faktiskt äger fullt och fast (det är alltså ingen bostadsrätt vi har, utan en selveierleilighet, ägandeformen är i princip den samma som när man äger ett hus). Vi trivs i staden, som känns som ett tryggt och bra ställe för ett litet barn att växa upp i. Jag har träffat flera mammor som jag tycker om att umgås och prata med. Jag tycker att mitt jobb är fantastiskt, med härligt klimat och fina kollegor.
 
När jag var gravid och drabbades av foglossningarna från helvetet, så var det väldigt skönt att bo i Norge och inte i Sverige. Jag fick hjälp via sjukvården på en gång, och jag fick full ersättning från NAV (som alltså motsvarade min 100% lön, trots att jag på slutet jobbade 20%!) Under förlossningen (som var helt odramatisk egentligen) så hade jag minst två sjukvårdspersonal hos mig hela tiden. Vi fick massor med stöd, hjälp och råd när de upptäckte hålet på Vendels hjärta. Och när vi kom hem från sjukhuster och vi slet med sömn, kolik, bajs som inte kom ut, och fan och hans moster, så fick vi hjälp på en gång! Hembesök, extra tider på helsestasjonen (BVC), you name it. Jag ringde till läkaren en torsdagseftermiddag, så frågade sköterskan jag pratade med om det var ok att jag fick en tid för Vendel först tidigt på morgonen efter. Jag har aldrig fått barn i Sverige, men baserat på de historier jag har hört från vänner och bekanta, så har jag svårt att se att vi fått samma stöd där.
 
Men det finns stunder då både jag och Patrik verkligen saknar Sverige, och överväger att flytta tillbaka. Den senaste tiden har Patrik fått en hel del konstiga uttalanden från sitt jobb. Detta är copypastat från Patriks facebookstatus som han publicerade igår;
 
" "Det har gått för långt det här med jämställdhet" -arbetsgivare

"Hur länge är det pappan ska va hemma nu, Patrik? Är det en månad? -arbetsgivare

"Det går ju inte att mannen ska vara borta från jobbet i flera månader!" -arbetsgivare

"Det är ju inte naturligt att pappan ska vara hemma så mycket, tänk på kon och kalven... -arbetsgivare

Ibland saknar man Sverige lite extra mycket..."
 
Feminism, jämställdshet och genus är ämnen som är OTROLIGT viktiga för oss, och som är centrala i vår uppfostran av vår son. Och det är ingen hemlighet att Norge på många sätt ligger ljusår bakom Sverige när det gäller just dessa ämnen. Just nu tänks det så det knakar hemma hos oss, vart vill vi egentligen bo? Vad kan vi kompromissa med?

Kommentarer
Postat av: Fröken Bella

Åh vad svårt det måste kännas! Det är så många fördelar/nackdelar med Sverige vs Norge ni säkert överväger nu. Egoistisk som jag är hoppas jag att valet faller på Sverige ;-)
Här går vi och tycker att det är jobbigt att ta beslutet, vill bi bo kvar på landet eller flytta tillbaka till stan. Så jag inser ju att ert beslut måste kännas så svårt att fatta!


P.S. Tack för din fina kommentar! Du anar inte hur mycket den betydde! D.S.

2013-10-07 @ 19:30:27
URL: http://frokenbella.se

Designen är gjord gratis utav Designbloggar.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback