Gränslös kärlek
Det började redan när du låg i magen. En ny obestämbar känsla. Glädje- ja självklart, men också nervositet och rädsla. Allt var så ofattbart, ogreppbart. Jag förstod inte.Den första gången jag kände dig röra dig i min mage. Ett försiktigt litet fladder, som en fjärilsvinge. Vackert och sprött. Men fortfarande ofattbart.Rörelserna blev större, kraftigare. Som om du försökte förmedla dig med mig. Lilla Någon som behövde låna min kropp för att skapa sin egen.Jag gav med glädje av mig själv till dig. Och ändå visste jag inte. Dagen kom när du var redo för världen. Var världen redo för dig? En urtidskvinna tog över mig och jorden skälvde. Som genom 1000 knivhugg och eldsflammor föddes du. Min gröna blick mötte din blå (kan ögon vara så blå!?) och då först började jag ana. Men jag förstod inte helt. Kommer jag någonsin? Hur kan kärleken vara så totalt utan gränser? Oändlig. Älskade barn. Älskade, älskade barn.
Kommentarer
Trackback
