Grannar, grannar tack för att ni stannar kvar, med er repotoar...
Jag och Patrik är så sjukt sugna på att köpa hus! Helst långt ute i skogen, där närmsta huset ligger ett par km från vårt. Precis vid havet. Eventuellt några km från centrala Göteborg. Självklart ska huset vara nybyggt (i gammal stil!!) och totalt underhållsfritt. Det borde väl finnas ganska många såna hus i vår prisklass? Amen och tack. Det är faktiskt inte helt idealiskt att ha köpt en vindslägenhet när man har en liten bebis. Särskilt inte i ett 60 år gammalt hus, där väggar och golv är så tunna så man kan höra en mus fisa. Och man kan definitivt höra totalt ovälkomna ljud från sin äldre granne med ett väldigt aktivt kärleksliv. Väldigt kul för henom förstås, men känslan när man vaknar av något som mest påminner om en brutal grisslakt är inte helt 100...
Å andra sidan så är det kanske inte så kul att bo under oss heller. På dagarna ägnar vi oss åt högljudda lekar, massor barnsånger (gärna egenkomponerade i stil med "åååå nu ska vi tvätta den lilla söta rumpestumpen, lilla söta rumpegumpen tralalalalaaaaaaaa") det kastas leksaker, bestik, tallrikar, ja det mesta faktiskt, hårt i golvet. Och det gråts, vrålas och skriks. Så ok då... Vi är kanske inte heller de mest fantastiska grannarna, mitt bloggnamn till trots!
