NaboLisas

Jag har fått ett mysterium på halsen... Nu när jag har varit sjuk så har satsat hårt på att få en ordentlig plattstjärt, och därför suttit i soffan framför TV:n så mycket som möjligt. Och där har jag börjat fundera på en sak som egentligen har förbryllat mig i flera år. Hur kommer det sig att, i amerikanska sitcoms, så får alltid medelmåttskillen en riktigt het tjej? Killen kan vara ganska rejält knubbig, vara utan hår, ha ett dåligt betalt jobb, vara rejält ocharmig, men nog fasen får han en supermodellfru/flickvän/date/ligg.

Hur går detta till??? En av mina starkaste teorier att det helt enkelt är män som skriver serierna, alternativt regisserar dem.





Nedan: Tre killar med riktigt heta tjejer









Drew





Doug

... känner jag mig just nu. Godnatt.

Jag har nu fått två förklaringar till varför adventstiden i Norge är lila.

Förklaring nummer ett kommer från Ole, och nu citerar jag: "Advent handler om å vente! Man skal vente hardt å lenge med sine lila lys og duker, så blir det så mye bedre når man endelig får plukke frem julepynten."

Hmm, måste säga att jag är lite skeptisk till den, något hemmasnickrade, förklaringen.

Mitt andra svar fick jag idag på jobbet. Även det var något svävande, men i alla fall så menade min kollega att jorden är röd (????) och himlen är blå (det kan jag köpa) och i adventstiden så är jorden och himlen liksom förenade på nått snitsigt sätt, så därför är det lila som gäller.


Hmm. Vet inte helt vad jag ska tro. Håller mig till rött och vitt för enkelhetens skull tror jag.







Nått sånt här ser det tydligen ut i Norge i december.

Bild lånad: http://www.epochtimes.se/articles/2007/11/12/13542.html

Här sitter jag nu i soffan och är nästan död. Så att ni vet. Är banne mig inte lätt att vara förkyld. *snörvel*
Ringde i alla fall till Patrik (är ju väldigt viktigt att han vet hur illa det är med mig) och han ska köpa med sig sushi hem till mig. Kanske hjälper lite... Väldigt lite...


/ En som nästan ser Jonatan och Skorpan






Är det hit jag är påväg tro?

... Har jag nytt personligt bloggbesöksrekord idag, är alldeles fnissig och uppspelt!!



Så här fnissig hade jag sett ut om jag var en katt.

Patrik lagade riktigt göttig mat idag. Jag skulle aldrig få för mig att ställa mig och göra egen bearnaisesås, men vill han göra det så är det helt ok för mig! Kolla in bilden och dregla lite, visst ser det flötigt och gott ut? Det var det också!



Om du undrar var grönsakerna är, så kan jag le lite överseende åt dig, då du uppenbart inte är en sån gourmé som jag är. Hallå, det är ju dragon i såsen ju!! = hela kostcirkel på tallriken!

Nu ska jag berätta en ledsam liten historia för er.

Det var en gång en man och en kvinna som så gärna ville ha ett eget hus. Huset som de bodde i var nämligen inte deras eget, utan de hyrde det. Plötsligt en dag kom mannen och kvinnan på en strålande idé, de skulle bygga sig ett eget hus- av pepparkaksdeg!

- "Det är genialiskt", tjoade kvinnan
- "Genialiskt var ordet", skriade mannen

Sagt och gjort. Entusastiskt skred paret till verket. Kvinnan kavlade deg och tryckte ut väggar och tak, medan mannen plockade fram en liten kniv och skar ut ett vackert staket ur degen. De värmde degen i ugnen, och en underbar doft av jul spred sig i det lilla hyrda huset. Förväntansfulla fjärilar flög runt i magen på dem båda, och de kunde knappt bärga sig till de fick se sitt drömhus bli verklighet.

När husdelarna var färdigbakade tog mannen ut dem ur ugnen. Paret tittatde kärleksfullt på det som snart skulle ta formen av ett färdig litet hus och la varsamt de varma delarna på en bricka.

Men ve och fasa!! Det skulle de aldrig ha gjort, för vad skedde nu? Jo, delarna som de skulle bygga huset av hamnade på varandra, och istället för att hårdna blev både väggarna och taket alldeles mjuka.

Mannen rev sitt hår och snyftade, medan kvinnan försökte vara tapper. Men sorgen lyste ur hennes ögon...





Snipp snapp snut, så var sagan som var löst baserat på verkligheten slut.








Mjuka sorgliga delar

Jag har fått lära mig något spännande om Norge, som faktiskt är rejält annorlunda än vad jag är van vid. Här är nämligen den officella adventsfärgen lila! Ska erkänna att jag blev lite skeptiskt när jag hörde det, men en hel del bitar föll på plats med (exempelvis har jag undrat lite varför alla ljus, dukar och prydnadssaker i affärerna nu i adventstider är lila, borde kanske ha kopplat ihop ett och ett redan där, men ibland går inte hissen hela vägen upp).


Kära norrmän. Vi har verkligen försökt här hemma att ta seden dit vi kommer. Vi tog ett lila ljus, och en lila blomma, ställde dem på vardagsrumsbordet och vi försökte verkligen att får julkänsla. Det gick bara inte. Vi var tvugna att ta fram alla våra röda dukar, gardiner, ljus och så vidare, för att överhuvudtaget kunna förmå oss till att tralla på Jinglebells. Jag är så lei meg käre landsmenn, men vi kunde inte.







Advent??







Advent!!!!

Jag kan uppleva Norge som lite mer laidback än Sverige. Mindre krussiduller liksom. I Göteborg till exempel använde vi alltid vår micro om vi skulle tina någonting som vi tagit fram ur frysen. Här i Sandefjord tinar vi helt sonika köttet framför öppna spisen istället, bara för att vi kan!








Köttig brasa

Patrik vet precis hur han ska göra för att jag ska glömma fula godisstjälarknep. Igår så kom han hem med mumsig middag, den trista godisincidenten är nu förlåten.







Mumselimums!

Lycka är att hitta godisskålen som mannen gömt innan han åkte till jobbet, i hopp om att få äta upp godiset själv. In your face Patrik, in your face!!

 

Kom på att jag i inlägget innan var en smula partisk... Jag bor ju faktiskt i Norge nu, och känner således att jag bör även representera de norska läsarna. Fick nämligen veta idag att jag har en. Hej Laila!


"Nå skall jag fortelle dere en svenskevits!"
"Ja, men jag är svensk..."
"Lugn, lugn, jej vill forklare poängen etterpå!"



Hihihihohoho




Fin unionsmössa,
bild lånad på http://limaheadwear.blogspot.com/2010/10/svensk-norsk-union.html

 

Har sett att det har hittat hit en del nya människor, som inte jag känner/känner till. Vad kul, välkomna! :D Skriv gärna en liten kommentar om vilka ni är, blir så spännande att kolla in era bloggar då!

Har haft sjukt ont i halsen de senaste mornarna. Ajajaj. Men så länge jag inte kräks så är jag nöjd!







Idag är det fredag, så därför bjuder jag här på en norgehistoria, som brukligt är:

"Hur sänker man en norsk ubåt?"
"Man simmar ner och knackar på!"

Hur sänker man den en gång till?
Man simmar ner och knackar på. Norrmännen öppnar och säger:
"Nedu, den här gången går vi inte på det!"


Hihihihihihi


Ps. Hyfsat nöjd med rubriken, tror den tilltalar Anna och Carin en del!

Alla som har läst på lärarprogrammet i Göteborg, har läst minst en bok av Lars-Åke Kernell. Som den exemplariska före detta studenten jag är så försöker jag ju naturligtvis att leva som jag lär. Därav aftonens inköp, istället för att c-vitaminchocka min stackars kropp, så väljer jag att svälja ner nyttigheterna med lite sockerladdad godis, fyllt med e-ämnen och konstgjorda färgämnen. Kropp i balans - själ i balans.








Lever balanserat


(F.ö kostade vår lilla yttepytte skål med godis 63 nok (ca 73 kr), det är dyrt att leva balanserat i nabolandet!)

Jag förstår kära läsare om ni är av uppfattningen att kommentarer från kändisar är vardagsmat för mig, så världsvan och laidback som jag verkar. Men så är icke fallet... Men idag hände det något stooort igen, faktiskt det största som skett i bloggen sen SI (Spiderchick incidenten). Ytterligare en storbloggare har funnit sin väg till min lilla blogg, och lämnat ett avtryck i den i form av en kommentar. Håll i er nu, det var Hans Kungliga Höghet himself; Mr GAYMASEN!!! Känner hyfsat glad idag, snoppkaka OCH kändiskommentar, schyssta bananer!








Bild lånad på: gaymasen.se

Ibland när det är lite tufft på jobbet är det viktigt att visa hur mycket man faktiskt uppskattar sina kollegor. Det kan man göra på många olika sätt, exempelvis genom ord, ge en extra kram, eller som mina fina kollegor gjorde idag, genom att ge mig en liten kaka. Tack jenter, ni vet verkligen vad jag är svag för!

Alla ni som känner mig, vet att det är få personer som sprider en sådan optimism och glädje som jag gör. Jag har nästan alltid ett leende på läpparna där jag trallar fram på livets krokiga stig, och jag lyssnar nästan lika mycket till smeknamnet "Solskenet" som jag gör till "Lisa".

Men jag har en mörk hemlighet, som jag delar med några få närstående. Det finns stunder även för mig där mitt glada och sorgfria lynne byts ut till en frustrerat och rent av arg Lisa. Några få tillfäller vill säga, väldigt få. Exempel på detta kan vara när jag är hungrig eller när jag trött. Precis som ett barn tänker du nu, ja säger jag då, precis så.

Inatt till exempel, då var det nära att jag skapade rubriker till Sandefjordsbladet och gick ut och begick mord på grannen. Eller inte på grannen egentligen, men på ett j*vla vindspel! Vem har ett vindspel, om man inte är med i en skräckfilm från 70-talet(!!?), ville jag ställa mig och vråla på balkongen. Men det var för kallt ute. Istället mofflade jag mig djupare ner under täcket och tänkte ilskna tankar tills jag somnade.

Idag kom magsjukan till jobbet. Usch usch usch, jag är inget sugen alls på att få det! Ett av barnen inne på storabarn kräktes på avdelningen, medan vi slapp spyor, men däremot fick ett par blöjor från helvetet. Ska inte gå in på detaljer, men innehållet påminnde en hel del om oboy. Vad det gäller utseendet alltså, absolut inte till lukten. Förmodligen inte till smaken heller, men det undersökte jag inte vidare, bara utgår från det.

Stod och pratade med en pappa till ett av mina barn på förskolan igår. Tyckte själv att jag var både trevlig och proffisionell, så det blev lite jobbigt då jag, efter att pappan hade gått, upptäckte att jag hade min gylf öppen. Det kändes lite pinsamt, men jag fick trösta mig med att jag i alla fall hade på mig riktigt snygga trosor. Jag bjuder på den pappsen!

 

Blev så bländad av kändisskapet igår så jag glömde att berätta att jag och Patrik har bakat pepparkakshus av vår köpdeg (som övrigt smakade tvål, men den hindrade inte mig från att mumsa i mig en stor klump). Vi har inte satt ihop det än, men jag ser redan för mig hur otroligt fint det kommer bli! Alla delar är i alla fall klara, plus några pepparkaksgrisar. Har inte smakat på dem än, men tänker mig att de förmodligen smakar tvål de med. Blir helt klart bjudkakor av dem.









Patrik sa att om jag ska leva upp till mitt rykte som den nya klarast skinande stjärnan på blogghimlen (eventuellt existerar det här ryktet enbart i mitt eget huvud?) så måste jag "fixa" bilderna innan jag publicerar dem. Typ plocka undan på bänken och visa upp ett fläkfritt hem. Men vem fasen städar innan man börjar slänga mjöl omkring sig? Inte vi i alla fall. Här är en bild av vårt bakande. Oretuscherat. OMG!

Ok alla trogna läsare (det vill säga mamma och syster) något ENORMT har skett i min lilla yttepytte blogg! Giganten bland giganter, bloggvärldens okrönta drottning, årets blogg-mama, (som dessutom härstammar från västgötaslätta mammsen) självaste SPIDERCHICK har lämnat en kommentar i min blogg! Herregud! Jag skiter ner mig litegrann! Det här är stooooort!!! Det här betyder att min blogg har hoppat över typ en miljon mellansteg (först följer familjen bloggen, sen vänner, sen vänners vänner osv..) och nu har nått äkta STJÄRNSTATUS!



/En som funderar på att döpa om bloggen till stjärnbloggarLisas















Min nya logga??
























(Eventuellt har det här gett mig hybris)

Bakade pepparkakor idag på förskolan. Riktigt mysigt, med kladdiga små fingrar som kletade runt i degen. Gullungar! Mjöl och snor ger en väldigt söt blandning, tro det eller ej!

Jag och Patrik köpte egen pepparkaksdeg igår för att kunna baka pepparkakshus. Synd bara att degen är så sjukt god!! Kvällsfikan ikväll består därför av cappuccino och en klump deg. Mumsigt säger jag!

Strålande kombo!

Bildkällor:
http://www.gourmetcoffeecorner.com/tag/make-cappuccino/
http://handkraft09.wordpress.com/2009/11/27/pepparkaksdeg-i-massor/

Vilken dag vi hade i lördags, intensiv är bara förnamnet!
Men till Ullared kom vi ialla fall, och shoppa det gjorde vi. Herregud, vad vi shoppade! Jag och Patrik hade sällskap av min syster och bror, och även syster gjorde ett starkt jobb med att fylla upp bilen! Lillebror däremot gick omkring som en chockskadad zombie och ville bara hem. Hans inköp begränsades till 3 ölkorvar och en flaska vatten. Kanske var därför som jag och Patrik fick gå så väldigt all in med handlande, för att väga upp liksom...

Nu är vi framme i nabolandet till nabolandet så att säga, alltså Sverige. Imorgon ska vi uppleva alla norrmänns dröm, nämligen Ullared. Oj oj oj, här finns pengar att spara! Vet inte helt än vad som ska inhandlas, men tänker mig att spontanshopping är den bästa shoppingen! Håller tummarna för att se Morgan, starstruck!